Att Storbritanniens inrikesminister Priti Patel meddelat att Wikileaksgrundaren Julian Assange ska utlämnas till USA, där han ska ställas inför rätta anklagad för spioneri, kan av många ses som ointressant. Vi befinner oss ju faktiskt mitt i både ett europeiskt krig och en ekonomisk kris. Den till synes oändliga Assange-historien har pågått i tolv år, och många nyhetskonsumenter har tappat intresset. Men vi bör engagera oss i fallet, eftersom det handlar om mycket mer än om personen. Viktiga saker står på spel…
Kärnpunkten är att när Assange anklagas för spionage blir det omöjligt för honom att försvara sig med att han verkat i allmänhetens intresse. Det innebär att Assange inte kan hävda att han, när han via Wikileaks avslöjade vad som kan ha varit amerikanska krigsförbrytelser i Irak, handlade i allmänhetens intresse och därför handlade rätt. Det är inte svårt att föreställa sig hur liknande spionerianklagelser kan komma att användas mot visselblåsare, journalister och nyhetsmedier i framtiden.
Som Trevor Timm från Freedom of the press foundation påpekat, så “är det normalt att journalister tar emot hemligstämplad information, söker källor till mer information och publicerar vissa sorters hemligstämplad information”. Att kriminalisera den sortens aktiviteter skulle ha en ödesdiger inverkan på amerikansk (och internationell) journalistik.
Men trots de konsekvenser fallet Assange kan få för den undersökande journalistiken präglas inte bara allmänhetens utan också – vilket är mer problematiskt – journalistkårens hållning av en påtaglig passivitet. Det har utan tvekan till stor del att göra med vad som hänt med både Assange och Wikileaks efter det att organisationen 2010–2011 publicerade det material om Irak och Afghanistan som läckts av visselblåsaren Chelsea Manning…
Kanske anser vi att Rysslands brutala angreppskrig mot Ukraina, den pågående finanskrisen, undergrävandet av demokratin i USA eller de kommande svenska valen är anledningar att bry sig mindre om Assange och Wikileaks. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom: dessa händelser gör att vi borde bry oss mer.
Maktutövning – militär, ekonomisk, politisk eller social – behöver ständigt granskas genom undersökande journalistik. Om journalistik försvåras, till följd av politiska eller juridiska inskränkningar, så är det bara de mäktigas intressen som gynnas, oavsett om det sker i Moskva, Tokyo, Washington eller Stockholm. När den fria pressen försvagas beror det oftare på långsam erodering av rättssystemet än på dramatiska jordbävningar.
Fallet Assange har fortfarande stor betydelse. Mycket stor.
—Christian Christensen, kulturartikel i Aftonbladet.