Snart klubbar riksdagen förslaget om att höja åldern för att ta ut garantipension och för att få bostadstillägg från 65 till 66 år. Förslaget är en del av omställningen till höjd pensionsålder för hela den statliga pensionen som riksdagens pensionsgrupp har enats om.
Två skäl ligger bakom, dels de statliga kostnaderna för dagens utbetalningar, dels att vi i genomsnitt lever längre. Men lever vi verkligen längre?
Enligt Statistiska centralbyråns livslängdsregister ökade den beräknade återstående medellivslängden för högutbildade män kraftigt mellan 2011 – 2015 och 2016 – 2020, de två tidsperioder man studerade. Även kvinnor med gymnasial och eftergymnasial utbildning ökade sin livslängd, om än inte lika mycket. Men för kvinnor som inte har gått ut gymnasiet sjönk samtidigt medellivslängden med 0,3 år. Arbetarkvinnor med låg utbildning har alltså en kortare medellivslängd att se fram emot än sina mödrar…
Vi har alltså en stor grupp medborgare, kvinnor med förgymnasial utbildning, som under 2000-talet uppvisar en sjunkande livslängd. Män med låg utbildning har dessutom i snitt bara ökat sin livslängd marginellt. Alltmedan högutbildade lever allt längre. Ändå höjs åldern för garantipensionen.
Höjd ålder för garantipension och bostadstillägg beräknas öka statskassan med fem miljarder kronor årligen. Det kan tyckas som mycket pengar – men det beror på vad man jämför med.
Till exempel välfärdsföretagens vinster. Enligt en sammanställning från journalisten och författaren Kent Werne fick de tio största välfärdsföretagen ut drygt tre miljarder kronor redan år 2017 i skattepengar. Pengar som gick till företagsägarnas privata förmögenhet.
Till detta gjorde dessa företag ytterligare en miljard i vinst på den del av våra skattepengar som de investerade utomlands. Och det finns betydligt fler än tio skattefinansierade privatägda välfärdsföretag i Sverige. År 2019 fanns det närmare bestämt 67 956 sådana företag…
Så vad ska vi egentligen satsa våra skattepengar på? Rimlig pensionsålder för de mest utsatta pensionärerna? Eller välfärdsföretagens vinster?
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.