När bristen på skydd mot Coronasmittan hotar liv och hälsa är det försent att ångra den kortsiktighet som avskaffade Sveriges krisberedskap. Vid nästa kris ska vi ha lärt oss att värdera vår framtid högre.
Enligt en rapport från länsstyrelserna till regeringen i slutet av mars är bristen på skyddsutrustning akut. Värst är det i storstäderna, där smittan sprider sig mest och nu exploderat i äldrevården. 45 procent av Kommunals medlemmar säger att de saknar möjligheter att skydda sig. Inte ens förra höstens väckarklocka, då sjukhus tvingades i stabsläge när ett byte av leverantör snabbt tömde lagren, ledde till mobilisering. Inga lager byggdes upp…
“Vi kunde inte drömma om att Frankrike och Tyskland skulle stoppa varor som var på väg. Ingen kunde se det komma.” säger region Stockholms finanslandstingsråd Irene Svenonius (M) i SVT:s Aktuellt 31 mars. Men många har sett det komma.
Sex statliga utredningar och rapporter har sedan 2013 kritiserat svensk läkemedelsförsörjning för att sakna överblick, ansvar och beredskapslager, utan att något konkret ändrats i systemet. 11 år efter avregleringen av apoteken har fortfarande ingen helhetsansvaret för den nationella läkemedelsförsörjningen, visar en genomgång i Dagens Nyheter.
Staten övergav idén om tillgänglighet och trygghet för individen, liksom priskontrollen för de dåvarande landstingen till förmån för att det skulle finnas fler apotek i storstäder och köpcentra. Priset blev att lagerhållningen inte längre fungerade. Den fromma förhoppningen var att marknadsaktörerna frivilligt skulle hålla tillräckliga beredskapslager av läkemedel och andra sjukvårdsprodukter. Det fungerade inte.
—Liv Bäckström. ledare i Dagens Arena.