Vasaloppet är bara en skröna och den svenske kungen var en diktator som betraktade landet som sin privategendom…
Han gjorde slut på de svenska landskapens urgamla självstyre med ytterst brutala metoder. Han förvandlade kungadömet till en ärftlig familjeangelägenhet från att tidigare i alla fall formellt ha varit en position som regelbundet var uppe till val. Han tvingade på landet en ny religion och skar av de kulturella förbindelserna med det katolska Europa för sekler framåt.
Han stängde Uppsala universitet och orsakade en långvarig utbildningskatastrof. Han plundrade klostren och slog ner regionala uppror med hjälp av utländska legoknektar. Han lade ut nya hårda skatter på folket. Han tolererade ingen som helst opposition och lät urskiljningslöst avrätta sina motståndare.
Han var argsint och misstänksam mot alla, och drog sig inte för lögner och svek för att samla på sig rikedomar. Hans hämnd var skoningslös och hans girighet efter gods och guld utan gräns.
När han dog 1560 var han rikare än varje tidigare kung i historien. Han ägde över 5 000 hemman och fler slott och gods än någon adelsman. Han var samtidigt landets största köpman, bankir, gruvägare, skeppsbyggare och redare. Han betraktade riket som sin privategendom och dess invånare som sina egna underlydande. Han stod över lagen, eller tolkade den själv till sin egen fördel.
Hans verk påminner starkt om ryska despoter som dagens Putin eller den samtida Ivan den förskräcklige. Machiavelli kunde ha använt honom som förebild till “Fursten”…
Ändå förväntas vi nu hylla honom som allas vår riksgrundare och landsfader, mannen som tydligen nästan på egen hand skapade det vi nu känner som nationen Sverige: Gustav Eriksson, som inte ens kallades vid familjenamnet Vasa förrän långt efter sin död…
I dag vet vi att det mesta som skolbarn förr fick lära sig om honom genom “Svenska folkets underbara öden” är falskt som vatten. För att ta det i tur och ordning: Hans vilda äventyr på flykt undan danska knektar i Dalarna – inklusive Vasaloppet – är nästan helt säkert skrönor som uppdiktades i propagandasyfte långt efteråt i kungens eget kansli.
Är Gustav Eriksson verkligen en sådan förebildlig landsfader som vi önskar och förtjänar år 2023? Är det verkligen minnet av hans gärningar vi vill högtidlighålla och lyfta som framtida ideal i ett fritt demokratiskt land som påstår sig värna om alla människors lika värde?…
Se där något att fundera på inför den 6 juni.
—Lars Ilshammar, essä i Dagens Arena.