Ibland blir jag rädd, på riktigt. Hur hamnade vi här, i en värld där serier som Kardashians och Ex on the beach är mer prioriterade än våra fackliga rättigheter? Där vi väljer att inte vara solidariska mot varandra längre, utan alla gör “sin egen grej”.
Ganska skrämmande när man pratar med människor om Ådalen och dom tittar på dig med stora ögon och säger inte så mycket. Men vill gärna prata om sista avsnittet av Ex on det beach.
Ja, jag vet att tiderna ändras och att alla har olika värderingar, men det är så otroligt viktigt att tänka på vad våra förfäder kämpade för. Vi får inte glömma dom. Jag känner en oerhörd tacksamhet för att ni kämpade för oss alla, bedrövligt att det slutade så illa. Må det aldrig hända igen.
På Gudmundrå kyrkogård i Kramfors ligger fyra av dem som dödades av skotten i Ådalen 1931 begravda.
Graven pryds av denna dikt av Erik Blomberg:
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid .
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.
Ge dom en tanke, dom som har byggt upp våra rättigheter – både dom som lever och dom som har lämnat oss. Ni är dom riktiga hjältarna!
-Christina Ramstad, insändare i Handelsnytt