”Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.” Så inleder Sven Lindquist sin bok Utrota varenda jävel (1992).
Men för många av oss är det inte modet att dra slutsatser, utan maktlöshet, som är problemet när det kommer till det vi kallar krig i Gaza. Vi kan alla se förstörelsen och dödandet i Gaza. Det är i det närmaste outhärdligt att ta del av rapporter och bilder från Gaza. För många av oss, men inte för alla.
Larmrapporterna har flödat in från Gaza i flera månader (egentligen i många år, men en sak måste man lära sig, det är att kriget börjar och slutar när Israel bestämmer det). Större delen av Gaza är obeboeligt. Framtiden är tillbakaskjuten. Skolor, universitet, lärare, professorer, studenter, borta. Trots att detta inte kan anses proportionerligt, är det mer eller mindre det debatten handlar om.
När en presstalesman för Bidenadministrationen konfronterades med en film med ett mord på en palestinsk man med vit flagg, kunde han inte uttala sig för han var inte på plats.
Det är ett närmast förolämpande magstarkt argument mot våra intellekt, när man så tydligt har ”vetat” saker tidigare, löst baserat på Israels information som sedan inte visat sig vara sann. Han säger även att varje civil människa som dör är ”heartbreaking”, men det är uppenbarligen inte mer än en plattityd, eftersom han är med i en administration som aktivt och militärt stöttar den part som skapar flest heartbreaking moments.
Vad tror man dessa uppenbara motsägelser gör med de människor som befinner sig på ”fel” sida? Men vi ska komma ihåg att om en kriminell person skulle använda liknande ursäkter i vittnesbås, skulle vi hånfullt skratta åt dem.
Men det intressanta här är att det är en dubbelmoral som inte blir synad av de som kan göra något åt det. De enda som kritiserar det är de maktlösa.
Det här är en annan dimension av sagan om Kejsarens nya kläder. Det handlar inte om att var och en inte vågar se, eller om grupptryck, det handlar om att så länge de som står kejsaren nära, de som har makt, envisas med att säga att kejsaren har kläder på sig, så spelar det ingen roll att det är uppenbart att han är naken…
Det är alltså inte argumentens tyngd som avgör, det är vem presentatören av argumentet är som avgör.
-Ulf Fogelström, inlägg på Clartébloggen
Läs hela texten här https://clarte.se/bloggen/119834-bortfoerklaringar-och-kriminella-tankemoenster