Sedan trettio år tillbaka styrs Sverige av en politik som har ökat klassklyftorna. Genom skattesänkningar, privatiseringar och nedskärningar av det gemensamma är Sverige idag ett av de länder där klassklyftorna ökar snabbast. Sverige har gått från en politik för jämlikhet och arbete åt alla till massarbetslöshet och nyfattigdom.
Denna politik brukar samlas under begreppet “nyliberalism”. En av deras viktigaste förespråkare och idégivare var nationalekonomen Milton Friedman. Han hävdar att det finns en naturlig arbetslöshet i samhället, och den skall ingen regering försöka sig på att ändra genom en aktiv ekonomisk politik. Just nu är det enligt denna teori en naturlig arbetslöshet på cirka 9 procent i Sverige. 1990 var arbetslösheten 2,4 procent.
Den nyliberala politiken genomför privatiseringar och nedskärningar inom den offentliga sektorn, och medborgarna får då en betydligt sämre kvalité inom denna. Dessutom innebär denna politik en förmögenhetsomflyttning från det gemensamma till riskkapitalister och privata företag.
Stora skattesänkningar för storföretagen och höginkomsttagarna leder till att klassamhället förstärks ytterligare, och det sker en omvänd fördelningspolitik från fattig till rik. Sveriges riksdag har sänkt skatterna från sent 1980-tal till nutid på omkring 400 miljarder kronor. Det motsvarar idag nästan en halv statsbudget.
Med den nyliberala politiken så minskar både de privata och offentliga investeringarna i samhället. Sverige behöver därför genomföra stora infrastruktursatsningar med bland annat nybyggnationer av stambanor, som till exempel byggandet av en Östersjöbana, samt upprustning av de äldre järnvägarna som byggdes under senare delen av 1800-talet.
Bostadsbristen är också ett akut problem som måste lösas. I Sverige behöver det byggas cirka 700 000 lägenheter under de kommande tio åren, och dessa bostäder skall subventioneras av staten så att de blir tillgängliga för alla oavsett inkomst. Jämte dessa satsningar så behövs det kraftfulla investeringar inom stora delar av vår offentliga sektor, samt förstärkningar inom vårt socialförsäkringssystem och då inte minst i pensionssystemet.
—Jesper Zettergren, Fastighetsanställdas förbund och Anders Södergren, SEKO, debattartikel i Målarnas Facktidning.