Sverige står inför mycket stora elutmaningar. För att minska koldioxidutsläppen och samtidigt stänga kärnkraften måste ny elproduktion skapas motsvarande dubbelt så mycket el som vattenkraften producerar i dag.
De nya verksamheterna i norr behöver mycket av den framtida elen. Nyligen beslutades att bygga en ny stor kraftledning från Porjus till de nya industrierna i Malmberget, vilket möjliggör att leda stabil vattenkraftsel dit i stället för söderut. Man bygger också en vindkraftpark (Markbygden) med 1 101 snurror, 200 till 300 meter höga, som täcker en yta ungefär lika stor som Orust plus Tjörn. Våtår och välfyllda magasin har gett 15 procent mer vattenkraftsel än ett normalår, vilket gjort elexport möjlig. Ett torrår hade vi haft import!..
Vätgasproduktion behöver stora elmängder för att direktreducera malm/pellets till stål, utan koldioxidutsläpp. Gasen måste också producera el när vindkraften svajar. Det planeras stora bergrum med ståltankar för gaslagring under tryck, för åtminstone en veckas gardering.
Regeringens planer innebär motsvarande 3 000–4 000 nya vindsnurror, flertalet med höjd kring 300 meter… Den största vindkraftsutbyggnaden planeras på land när kärnkraften i söder stängs. Kommunala vetot begränsas. Naturintrång och bullerstörningar blir av en annan dimension än vad de flesta hittills upplevt. Zlatan protesterar mot att vindkraften förstör naturen i Jämtland.
Solelsproduktion är attraktiv när det gäller litet naturintrång och störningar. För nätter och mulna dagar fungerar batterilager utmärkt, till exempel elbilarnas batterier. Under vinterhalvåret (när elbehovet är störst) måste man köpa el från annan produktion (vätgaslager?). I dag bidrar solel med några tiondels procent av vår totala elproduktion, men löser man säsonglagringsbehovet kan det öka till några procent.
—Harald Edstam, debattartikel i Bohusläningen.