Facken har glömt varför de finns

Höjd kapitalskatt, rättviseskatt för inkomster på en miljon och återinförd arvs- och gåvoskatt. Det är några av de förslag från LO och medlemsförbunden som under veckan vållat debatt. Det är hög tid att januariavtalets skrivelse om en ny, omfattande skattereform blir verklighet, menar man… “De som tjänar oerhört mycket har en större bärkraft, och kan också avstå mer.”, säger LO-basen Susanna Gideonsson i TV4:s Rapport, angående förslagen.

Det är inga dåliga förslag och inte heller en dålig motivering. Så som artikeln framhåller, har inkomstskillnaderna i Sverige i decennier ökat snabbare än i något annat OECD-land, så det är hög tid att något görs. Ändå lämnar detta mig med en känsla av— ingenting. 16 mil från LO-borgen och med en 80 000 kronor lägre månadslön än Gideonsson, stretar undersköterskorna på i min hemstad Norrköping. Tempot växlas ständigt upp och otryggheten blir allt större. Den fackliga anslutningsgraden är en spillra av vad den en gång varit.

“Varför går ni inte med?”, frågade en kamrat till mig en gång fyra hemtjänstarbetare. En hade lämnat, och två vägrade aktivt gå med i facket. Skälet för alla tre, var att den lokala fackliga företrädaren samtidigt satt i kommunfullmäktige och röstade för nedskärningar i deras verksamhet.

Så här ser det ut i den fackliga världen. Banden mellan LO, medlemsförbunden och Socialdemokraterna är mycket starka, och ett nära samarbete uppmuntras från båda parter. LO tror sig kunna påverka politiska beslut i en riktning som gynnar medlemmarna om de förtroendevalda även sitter med och styr i de politiska rummen, och vänsterflygeln i Socialdemokraterna tror sig kunna dra partiet åt vänster med fler proletära arbetare som tar plats. I praktiken blir man själv den som administrerar och genomdriver klasskampspolitik från höger.

Standardsvaret på ovanstående kritik brukar vara något i stil med: “hade högern styrt och inte vi hade det varit ännu värre! Vi är i den här sitsen för att väljarna har röstat fel!”… Att delar av LO dessutom förhandlat fram inskränkningar i anställningsskyddet som inte ens Fredrik Reinfeldt vågade sig på, men som i motsats till skatteförslaget ser ut att snart kunna bli till lag, gör inte gott för trovärdigheten.

Melinda Kandel, krönika i Dagens Arena.