En dag när jag var i Angered Centrum för att handla såg jag en löpsedel. “Bli rik”, stor det, och sedan någon rad om att göra placeringar med hjälp av Expressen. Tänk, är det så lätt att tjäna pengar och bli rik?
Det är det naturligtvis inte, men detta med att tjäna pengar har på något sätt trängt in hos människor och betraktas som något väldigt fint. Det är klart att man vill inte vara utfattig, men man kan faktiskt leva gott utan att vara rik.
Jag läste nyligen boken Lilla Chicago, skriven av Ali Khalil och Cyril Hellman. Boken är en true crime-roman och handlar om våldet i Göteborg… Ali växte upp i Gårdsten i Angered. Men det som jag fastnade för var inte det som handlade om själva våldet, utan om drivkraften bakom. Unga killar som till varje pris vill bli rika. Inte för att skaffa sig ett tryggt liv utan för att visa upp sina prylar.
Det handlar om fina bilar, snygga kläder, dyra klockor och guldarmband. Det är sådana saker som ger dem status i den världen. De har insett att de inte kan bli rika om de följer Expressens råd. Men viljan att bli rik är det viktiga. Jag skulle vilja påstå att reklamen till stor del påverkar hur man ser på sig själv och vad man strävar efter.
De kriminella har lärt sig att de kan bli rika om de handlar med rätt saker. I Alis fall med olika droger som amfetamin och hasch. Det är naturligtvis olagligt och absolut inget som kan försvaras.
Men man kan ändå fråga sig om det rent moraliskt är värre att handla med narkotika än att tjäna pengar på att sälja stridsflygplan eller raketer. Eller att som Tredje AP-fonden gör, investera pensionspengarna i kärnvapenindustrin.
Vi har ju också sett hur stort genomslaget för Svenskt Näringslivs gamla kampanj “Satsa på dig själv” varit och hur det bidragit till försämring av det gemensamma i samhället. Bry dig inte om dina arbetskamrater eller grannar, tänk på dig och din familj och strunta i de andra.
—Torgny Johansson, krönika i Proletären.