Europa har inte kunnat införa någon politik för meningsfull självständighet och utveckling av en oberoende modell. De kanaler för internationell kontakt som tidigare utvecklats med Kina, Ryssland och den islamiska världen upprätthölls under några år, bara för att snabbt avvecklas efter den vändpunkt som pandemin utgjorde.
Med det rysk-ukrainska kriget accepterade Europa kompromissvillkor som innebar att den europeiska produktionsapparaten helt underordnades USA:s behov. Förstörelsen av North Stream 2 var det symboliska kännetecknet för detta. Avindustrialiseringen, som hittills bara hade igångsatts i södra Europa till förmån för norra Europa – med motiveringen “åtstramningsbehov” – har nu också börjat involvera det tidigare tyska lokomotivet.
Att Europa under en längre tid inte har kunnat föreställa sig en alternativ modell till USA:s stod klart redan på 1990-talet. Men under nästan två decennier var utmaningen för den Europabaserade nyliberalismen att tro att man kunde vara en verklig konkurrent till USA, det vill säga att tro att man kunde slå USA i dess favoritspel, den kapitalistiska marknaden…
För USA, som aldrig trodde på sagan om att övervinna suveräniteter, påtvingade sin egen suveränitet på ett Europa som har förvandlats till en agglomeration av privata lobbyister… utan karaktär eller ryggrad. Man kan frestas att tolka de europeiska härskande klassernas debacle i termer av korruption eller utpressning.
Man ser hur de höga representanterna för de europeiska nationerna, som offrar sina intressen och säljer ut sitt eget folk, härjar och många föreställer sig därmed att karaktär X har fått en stor banköverföring eller att karaktär Y är utsatt för utpressning. Men dessa fall, som förvisso existerar, förklarar inte katastrofens radikala natur.
Den hörnsten som den nuvarande europeiska katastrofen kretsar kring är strikt kulturell. Det är på det kulturella planet som Europa i sin helhet har blivit en förlorande filial till de amerikanska universiteten. Sedan 1990-talet har alla anspråk på europeisk kulturell autonomi nästan försvunnit.
Inom ekonomisk teori, har alla teoretiseringar som är oberoende av den neoklassiska skolan försvunnit, teoretiseringar som förblir fotnoter eller föråldrade kapitel i historien…
Om problemet bara var korruption och utpressning skulle en försvagning av härskarens röst (som kan vara precis runt hörnet) vara tillräckligt och Europa skulle kunna starta en frigörelseprocess.
Tyvärr är det verkliga problemet det totala införandet av härskarens kulturella paradigm, det paradigm som gör det omöjligt för de flesta människor att ens föreställa sig ett alternativ till den nuvarande världen. När slaget om den kulturella identiteten väl är förlorat, är alla andra slag förlorade innan trupperna har satts in.
-Andrea Zok, essä i Parabol
Läs mer https://www.parabol.press/europa-har-salt-sin-sjal-till-usa/