Liberalernas mest centrala opinionsmässiga problem konstaterades redan i deras valanalys år 2014. Även om det både finns folk som vill ha fler pappamånader och folk som vill ha ett NATO-medlemskap, finns det ganska få som vill ha bägge delar.
Och däri ligger också splittringen i partiet. Inte huvudsakligen om politiska sakfrågor – utan om politiska prioriteringar – alltså vilka vägval partiet ska göra framöver för att sätta sin profil. Och den som faktiskt vågar staka ut en enhetlig riktning riskerar göra sig ovän med stora delar av partiet. Detta har förföljt Jan Björklund och kommer på samma sätt att förfölja hans efterträdare.
Vem som än väljs (idag) fredag kan vi fortsatt förvänta oss ett parti som sköter interna diskussioner genom debattsidor och interna strider genom läckor till pressen. Det ligger i ett splittrat partis natur. Någon märkbar skillnad från Björklund kommer man nog inte kunna urskilja.
Men allra minst kan man förvänta sig ett parti som bättre lyfter frågor som engagerar andra än folk i storstäderna. Att göra sig ovän med kärnväljare är helt enkelt inte något som Liberalerna har råd med.
-Pontus Almquist, ledare i Tidningen Ångermanland