Varken i Studio Ett eller i TV4 lyckades CUF-ordförande (Réka Tolnai) förklara varför LAS bör tas bort. Det var smärtsamt att inse hon inte förstått vad LAS är, annat än att man ska vara emot. För det har hon fått lära sig på Timbro Digitala Akademi…
Fokuset på Tolnai missar också att ståndpunkten inte är hennes, det är hela CUF:s.
Ett ord saknas dock i debatten: klasshat. Hur ska man annars förstå den avsky CUF visar upp mot medelålders arbetarkvinnor? Detta hat är dock inget som hon hittat på själv. “Fuck facket 4-ever” var en kampanj som CUF körde en hel sommar och vår valrörelsen 2010. De gröna clownnäsorna – som skulle illustrera att arbetsmarknaden “är ett skämt” – syntes på skolor, marknader, torg och festivaler. Till och med i Norge.
Kampanjen formade en hel generations medlemmar i CUF:s syn på facket. Idag återfinns många av dem på toppositioner i C. Målet för den antifackliga politiken är en arbetsmarknad på arbetsgivarens villkor. Det är av samma anledning som CUF vill se platt skatt, rasera välfärdsstaten och inte ser några problem med fri invandring. Om välfärden inte orkar med, arbetslösheten blir enorm och löner pressas nedåt – so what? CUF vill ändå inte ha något välfärdssamhälle…
Allra tydligast blir klasshatet i det kompakta motståndet mot regionala skyddsombud ska kunna besöka fler arbetsplatser. Varje år dör ca 50 arbetare per år. Arbetsmiljön är allra värst där facket sällan finns: på byggarbetsplatser med oseriösa arbetsgivare och utländsk svart arbetskraft. För att försöka stävja dödsolyckorna vill regeringen ge regionala skyddsombud möjlighet att besöka alla arbetsplatser. Det satte C stopp för. Deras ideologiska motstånd mot facket viktigare än rädda arbetares liv.
Det är detta som är kärnan i unga centerrörelsen och stora delar av C i dag. Det går inte att förstå utan att studera oerhört täta banden mellan C och Almega där Anna-Karin Hatt (C) är vd och Visita där Maud Olofsson (C) är ordförande.
—Jonas Bergström, ledare i Västerbottens Folkblad.