Ett kalhygge är sällan förlåtande

Att plantera skog kan vara ett fantastiskt jobb. Göken som gal i skogsridån åt väster, vitsipporna och älgkon med sin nyfödda och helt rödbruna kalv. Rasterna i kojan när samtalet löper så där fritt som det bara gör med arbetskamrater.

Att sätta plant kan också vara förfärligt. Plantorna som ska bäras och vattnas. Den domnande smärtan när du slår planteringsröret i en sten. Och knotten som lyfter i svärmar för att bita dig i ögonlocken, i hårbotten eller inne i dina öron.

“Ett kalhygge är sällan förlåtande. Skiner solen är den obarmhärtig. Regnar det förvandlas allt till lera.”

Så här års funderar jag ibland på de där somrarna i slutet av 1970-talet. Jag fick arbeta med ärrade svenska och finländska skogsarbetare som lagt undan sågen för att trygga återväxten. De lärde mig hur jobbet skulle göras, men också vad det innebar att arbeta.

När jag sommarjobbade som planterare betalades huvuddelen av lönen ut som månadslön. Ackordet låg så att säga ovanpå, och var i allmänhet humant satta.

Till en del berodde det säkert på att kronjägaren betraktade oss sommarjobbare som ett socialt ansvar. Men framför på skogsarbetarnas kamp mot de raka ackorden och för drägliga arbetsvillkor under 70-talet. Våren 75 strejkade 15 000 arbetare för månadslön.

Idag fungerar det annorlunda. Kollektivavtalet – de flesta skogsvårdsföretag har ett avtal – bygger fortfarande på en garanterad lön och en ackordsdel. Praktiken handlar ofta om ett pris per satt planta, ingen ersättning för obekväm tid och mycket långa arbetstider…

Utan arbetskraft från andra länder som varken är med i facket eller medveten om sina rättigheter hade det förstås aldrig gått. Nu finns inte den arbetskraften och plötsligt talar alla om kris. Och Anna-Karin Hatt på LRF vill ha skattepengar för att täcka hålen.

Det är klart att det går att hitta arbetskraft till skogsvården. Men då måste entreprenörerna betala vad det kostar. Och då måste skogsbolagen höja sina priser.

Så fungerar marknadsekonomin, också en morgon när göken gal i väster.

—Ingvar Persson. Ledare i Aftonbladet.