Ett år av politiska förluster

När det nu börjar bli dags att summera år 2022 är det nederlagen som fastnar. Sveriges ansökan om NATO-medlemskap, vars konsekvenser redan visat sig överträffa farhågorna på flera punkter: rättsosäkra utvisningar till Turkiet av personer som på oklara grunder klassats som säkerhetshot av SÄPO. Förändringar av grundlagen som hotar meddelarfriheten och kringskär utrymmet för granskande journalistik.

Två av flera exempel på hur den svenska NATO-ansökan resulterat i genomgripande förändringar som minskar allmänhetens insyn och inflytande över inte bara utrikespolitiken utan även de beslut som fattas på hemmaplan. Och då har vi inte ens blivit medlemmar än!

Och så förstås den blåbruna valsegern. Konsekvenserna av den nya regeringens asyl-, klimat- och socialpolitik är svåra att överskåda men vi kan känna oss säkra på att utrymmet för progressiv politik ovanifrån kommer att vara obefintligt de kommande åren. Vi är många som sliter våra hår: hur har det blivit så här?

I en av årets viktigaste svenska böcker, den omtalade Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika ger ekonomireportern Andreas Cervenka en bakgrund till den svenska samhällsutvecklingen…

Cervenka kartlägger den stora omfördelning av tillgångar som skett i Sverige under de senaste decennierna och detta är bokens huvudpoäng: en rad politiska beslut har resulterat i en enorm överföring av resurser från det gemensamma till enskilda fickor…

Men den utveckling Cervenka tecknar har reverserat många av arbetarrörelsens landvinningar och på djupet förändrat de sociala förutsättningarna i Sverige. Det verkar vara svårt för vänstern att flyga i värderingsfrågor när samhället rört sig så långt i riktning mot ett “paradis för de superrika” för att låna hans ord.

Omfördelningen av resurser från de få till de många, demokratiseringen av ägandet och ekonomin utgör det socialistiska projektets hjärta och om inte den delen finns med spelar det kanske ingen roll hur noggrant förberedda valstrategier man använder? Det kommer ändå att eka tomt…

Nooshi Dadgostar undvek konsekvent att kommentera ideologiska frågor under valrörelsen och ville inte prata socialism. I stället sparade hon krutet till statsministeromröstningen, då hon levererade ett lysande brandtal i riksdagen post-festum.

Skattefrågan verkar stendöd inom oppositionen, trots att det enligt Cervenka närmast råder konsensus bland Sveriges ekonomer om att avskaffandet av skatter på tillgångar driver samhällsklyftorna…

När vi nu går in i ett nytt år präglat av elbrist, hyreshöjningar och inflation utgör innehållet i Girig-Sverige politiskt sprängstoff. Tutta på!

Shabane Barot, signerat i Arbetaren.