Det blir tydligt att allt fler kommit till insikt om att avregleringarna inte varit lyckosamma. Och att det finns uppgifter som bara staten kan ta hand om.
Privatiseringen av den statliga sektorn har pågått en längre tid. Avregleringen av till exempel järnvägen inleddes i slutet av 1980-talet. Privata tågoperatörer har sedan dess släppts in på järnvägsmarknaden i etapper och sedan flera år tillbaka är den inrikes persontrafiken konkurrensutsatt.
I slutet av förra året beslutade Mälardalstrafik att ge MTR uppdraget att i december i år börja köra den upphandlade tågtrafiken i Mälardalen. Fredagen den 12 mars meddelade SJ, som nu kör tågen, att de tänker sluta köra denna trafik redan i september. Avtalet med beställaren och uppdragsgivaren Mälardalstrafik sägs alltså upp tre månader i förväg. Med utebliven trafik som konsekvens.
Nu löste det sig dock till slut efter segdragna förhandlingar. Det statliga bolaget fortsätter trafikera Mälardalen fram till dess att MTR ska ta över i december. Men det var på håret att de som är i behov av trafiken kunde ha stått utan en så pass lång tid som tre månader.
Samtidigt som parternas överenskommelse blev känd kom också ett annat besked. SJ hade tidigare överklagat upphandlingen som MTR vann och pekat på brister i denna. Förvaltningsrätten gav SJ rätt och meddelade att upphandlingen måste göras om.
Hur upphandlingar utformas påverkar också de som gör jobbet. Den konkurrensutsatta järnvägstrafiken har inneburit ett tryck på försämrade anställningsvillkor. Branschen har ofta lokala kollektivavtal där de arbetsrättsliga villkoren finns. Men vid upphandlingar grundar sig anbuden på det centrala avtalet som endast har formen av ett ramavtal – ett ramavtal som alltid är betydligt sämre än de lokala avtalen.
Detta gör att nya entreprenörer inte budgeterar för de egentliga kostnaderna. De aktörer som gör det förlorar upphandlingarna. En systematisk avtalsdumpning kan sägas pågå.
—Henrik Ludvigsson är utredare på Fackförbundet ST, Dagens Arena.