Faller Tidösamarbetet sönder nu i sina beståndsdelar?..
Först ut var Liberalerna som deklarerade att partiet inte tänker sätta sig i en regering där SD ingår. Statsminister Kristensson verkade ta det med viss ro – tydligen räknar han kallt med att Liberalerna ska svika sitt löfte – men när Ebba Busch helt plötsligt går ut och säger att hon inte skulle ha något emot ett samarbete med Socialdemokraterna, då blev ilskan stor inom Moderaterna.
Varför har Busch gått ut med detta? Kanske är det bara utspelssäsongen som på allvar börjat – Liberalerna har släppt en bombmatta av sådant på sista tiden. Eller så finns en växande känsla av panik hos Kristdemokraterna.
För närvarande behöver Magdalena Andersson bara sitta där och kamma in den ökade splittringen på Tidösidan…
Den senaste tidens mest chockerande nyhet var ändå den att statsminister Kristersson valde att åka på en Timbrokonferens istället för att fara på klimattoppmötet i Brasilien. Det säger allt.
Och då menar jag: allt. Både att regeringen struntar blankt i vår tids ödesfråga och att dess främste företrädare tycker att en nyliberal tankesmedja och dess dogmer är det viktigaste av allt.
Klimatminister Romina Pourmokhtari hade goda, medicinska skäl inte fara till Sydamerika, ja. Hon ska enligt uppgift ha bönat och bett att Kristersson skulle göra det istället – men den bal en nyliberal tankesmedja ordnar är ju – så underbar.
Att den svenske kungen istället blev Sveriges röst i klimatfrågan inför världen visade mest att den överklass kungen tillhör, inte är förtjust i idén att den rika världen ska betala mer för klimatåtgärder i den fattiga…
Jag orkar inte riktigt uppamma något raseri över en stockreaktionär regering. De gör vad man förväntar sig, dvs saker som gör världen och Sverige sämre.
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten