Trots talibanernas maktövertagande utvisar Sverige flyktingar till Afghanistan. Det går inte försvara att Sverige i detta är ett av de hårdaste länderna. Utvisningarna till Afghanistan är en skandal. Det går inte att beskriva detta på något annat sätt. En lika präktig som obegriplig skandal…
Men för bara ett år sedan, när Kabul föll i Talibanernas händer, var stämningen en helt annan. Då kunde vi se hur desperata människor trängdes utanför Kabuls flygplats, hängde utanför flygplan som var på väg att lyfta och sprängdes till döds när en bomb exploderade vid en av flygplatsens portar…
Men de mest dramatiska bilderna från Kabul hade knappt hunnit publiceras förrän Migrationsverket återigen började fatta beslut om att tvinga flyktingar från landet att återvända. Det hade ju vid den tiden redan pågått ett tag. Riksdagen brottades länge med frågan hur de “ensamkommande” afghanska flyktingarna från tiden runt 2015 skulle behandlas, och efter att Miljöpartiet drivit en human linje i frågan landat i en kompromiss som gjorde att de som genomgick gymnasieutbildning fick stanna. Men det var en räddningsplanka med gott om hål i, och i praktiken har utvisningarna i många fall fortsatt.
Långt ifrån alla fick stanna, trots att varningarna redan då duggade tätt om att talibanerna var på väg att återta kontrollen över landet och återskapa det medeltida, kvinnoförtryckande, människorättsvidriga system som kollapsade efter kriget 2001.
Det var förstås en grov felbedömning, att betrakta Afghanistan som säkert då. Men vad ska man då säga om att Migrationsverket gör samma bedömning nu, när Talibanerna är tillbaka. När informationen om läget i landet är knapphändig. När läget dessutom förändras hela tiden, i takt med att Talibanerna visar mer av sitt rätta jag. I dag har Sverige Europas kanske hårdaste linje mot flyktingar från Afghanistan. Sedan 2015 har många lämnat för andra länder inom EU, där de fått uppehållstillstånd.
I en kommentar i sociala medier till Thord Erikssons artikel skrev FN:s tidigare biträdande generalsekreterare Jan Eliasson: “Inhumant och fullständigt orimligt. Hur har vi hamnat här?” Det var en av de mest återhållna kommentarerna jag läste om Erikssons reportage. Andra talade om katastrof, hjärnsläpp, galenskap. Jag lutar själv mer åt den sortens beskrivningar.
—Jesper Bengtsson, krönika i Dagens Arena.