En misslyckad arbetsmarknadspolitik

Regeringar av varierande färg har kapitalt misslyckats med att forma en arbetsmarknadspolitik som fungerar under de senaste 15 – 20 åren. Kritiken framgår av en rapport om en ny arbetslinje som presenterades förra månaden.

(Rapportförfattarnas) beskrivning av hur arbetsmarknadspolitiken utformats sedan finanskrisen 2008 är minst sagt mörk. Trots åtskilliga löften om reformer och omorganisationer har utvecklingen gått åt fel håll – arbetslösheten har ökat. Och i dag är arbetsmarknadspolitiken lika nedrustad som försvarspolitiken var för tio år sedan, hävdar de i rapporten.

Snabba insatser ger bättre resultat. Samtidigt saknas inte kunskap om vad som fungerar bäst för att fler ska komma i arbete. Men trots detta används inte kunskapen – något författarna kallar för policyparadoxer.

Ett exempel på en sådan paradox är kravet på Arbetsförmedlingen att fokusera på personer som varit arbetslösa i mer än två år – trots att forskning visar att snabba insatser ger bättre resultat.

En annan paradox är att Arbetsförmedlingen centralstyrs alltmer, vilket lett till att det lokala samarbetet fungerar allt sämre – vilket i sin tur innebär att anpassningar till det lokala arbetsmarknadsbehovet försämras. Det är för övrigt en centralstyrning som förstärks de kommande åren eftersom regeringen minskat anslagen till de statliga servicecentren…

Nu minskar anslaget med 150 miljoner kronor på tre år vilket innebär att 35 av 148 kontor försvinner.

Att det finns ett brett missnöje med den nuvarande arbetsmarknadspolitiken blir uppenbart i rapporten. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, Riksrevisionen, JO, Statskontoret, Almega, LO, Svenskt Näringsliv, TCO och Saco är några exempel på aktörer som framför kritik i olika former.

De efterfrågar allt från mer resurser till Arbetsförmedlingen, mer satsningar på utbildning, fler arbetsmarknadspolitiska program, bättre tillgänglighet till mindre detaljstyrning av myndigheten.

När arbetslösa intervjuas i olika tidningar efterfrågar de liknande resurser. Det enda de önskar är att få ett jobb och den bild de av sin vardag är väldigt mörk. ”Man blir som andra sortering, Som jag långsamt tynar bort, Känns som jag inte är vuxen” är några citat i tidningen Arbetet…

Har svensk arbetsmarknadspolitik som tidigare omhuldades av så många helt enkelt blivit en ickefråga?

-Anna Danielsson Öberg, essä i Dagens Arena

Läs mer https://www.dagensarena.se/opinion/en-misslyckad-arbetsmarknadspolitik/