Det var faktiskt många kurder som deltog i andra världskriget. Inte som representanter för en kurdisk stat förstås. Det fanns lika lite då som nu. Däremot slogs kurdiska soldater tillsammans med brittiska och sovjetiska trupper mot Nazityskland. Det ska också ha funnits en mindre grupp som stred på tyskarnas sida.
Efter andra världskriget blev USA den dominerande stormakten i Mellanöstern, Då inleddes en relation som gång på gång ledde till att USA svek kurderna efter att ha använt sig av dem för sina egna intressen.
958 avsattes den irakiska kungen i en revolution som ledde till att brigadgeneralen Abdel Karim Qasim kom till makten. När han hotade amerikanska intressen beväpnade USA de irakiska kurderna, vilket ledde till inbördeskrig 1961.
Kriget försvagade Abdel Karim Qasim, som två år senare avsattes och avrättades av Ba’ath-partister, i en CIA-stödd kupp. I samma stund den lyckts övergavs kurderna. Kuppen innebar också starten på Saddam Hussein karriär mot makten genom att han ledde tortyren av gripna vänsteranhängare.
Under 1970-talet orienterade sig Irak i stället mot Sovjet medan shahen av Iran var en av USA:s bästa vänner. Iran och Irak hade en gränstvist och Nixons säkerhetsrådgivare Henry Kissinger såg till att smuggla vapen till kurderna och uppmuntra dem att göra uppror mot den irakiska regeringen.
Målet var aldrig att kurderna skulle vinna, eftersom det skulle inspirera kurderna i Iran att göra likadant. Det handlade om att försvaga Irak. När sedan Iran och Irak sen kom överens drogs det amerikanska stödet till kurderna bort, vilket lämnade kurderna hjälplösa mot irakiska arméns hämndaktioner.
När Saddam Hussein senare gasade ihjäl kurder i bland annat Halabja grep president Ronald Reagan in för att hindra kongressens sanktioner mot Irak. Landet var ju en allierad mot Iran – fram till landets invasion av Kuwait 1990. Under det efterföljande Kuwaitkriget uppmanade president George Bush det irakiska folket att göra uppror mot Saddam Hussein. Kurderna i norr och shiamuslimerna i söder hörsammade detta och trodde att de skulle få amerikanskt stöd. I stället såg USA på medan upproren krossades…
-Jesper Sundén, utrikes kommentar i Svenska Dagbladet