El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

Denna krönika är riktad till er som har två bilar varav en SUV, bor i en stor vit funkisvilla, årligen åker till Gran Canaria på golfresa och har ett utomhus-spa som är på året runt – och samtidigt på Facebook öser ut missnöje över höga elräkningar och bränslepriser.

Ni som inte identifierar er med ovan får gärna läsa krönikan ändå…

Det finns fattiga i Sverige. Sedan Alliansen tog makten 2006 har vi fått ett tvåtredjedelssamhälle där de som har lite har blivit ännu fattigare. Systemskiftet som de genomförde under sina två mandatperioder har nuvarande regering inte heller lyckas vända tillbaka. Till deras försvar kan man nämna att regeringspartierna inte har majoritet i riksdagen, där lagarna stiftas.

Så, ja det finns många som har det tufft. Långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna till exempel. Men lösningen för dem är inte billigare el utan möjligheten att få ett arbete, och fram till dess ha ett socialförsäkringssystem som går att leva på.

Det är inte solidaritet med de fattiga som utstrålas när villa- och tvåbils-ägarna rasar på Facebook över elpriserna. Det är bara vanlig girighet.

I stället för att rasa över elpriset, kan vi inte skapa en debatt om hur vi hamnade här? Med spa-bad, charterresor och öppna brummande kylar med läsk på varenda bilmack i hela landet.

I en värld med skenande klimatkris.

Kennet Bergqvist, industriarbetare på SCA:s pappersbruk i Obbola, krönika i Dagens Arbete.