Den trötthet som alltid infinner sig vid intensiv mediebevakning av en partiledares personliga förehavanden börjar ta ut sin rätt. Historien om hur Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch tvingar av 81-åriga Esbjörn hans hus har gått varm i månader. När tingsrättsförhandlingarna inleddes förra veckan lanserade högerns opinionsbildare ett gemensamt försvar. Erik Helmerson, DN, tyckte att det var fult att ge sig på stackars Ebba.
Svenska Dagbladets ledarsida berättade att det är förnedrande mot gamla att berätta hur husköpet gick till. Teodor Koistinen, liberalt Twitterfejs, hävdade att kritik mot Ebba är antifeministiskt eftersom, tja, hon är tjej.
KD i Stockholm gick allra längst med trumpistiska historier om att en S-avlönad ”trollfabrik” snackar skit om deras partiledare på internet. Som om hela vänstern inte gjorde det alldeles gratis.
Men det kreativa försvaret till trots är det varken feminism, äldres rättigheter eller ens socialdemokratins psykologiska krigsföring som fått hela högern att kroka arm. Vad det egentligen handlar om är att KD:s vara eller inte vara just nu är upphängt på Ebba Busch – och enligt en undersökning från DN/Ipsos har partiledaren upplevt historiens största uppmätta förtroendetapp sedan husaffären inleddes.
Det handlar om att rädda det borgerliga regeringsunderlaget. På samma sätt har man slagit knut på sig för att få Nyamko Sabunis piruetter att framstå som rimliga. Även det med i bästa fall blandad framgång.
Försvaret av rikspolitikens två just nu största klantar tyder på att borgerligheten har förstått hur viktiga deras respektive knappa fyra procent är. Från vänstern hörs ibland en diskussion som gör gällande att det inte spelar någon roll vilket borgerligt parti väljarna röstar på så länge det inte är C eller MP. En röst på L, KD, M eller SD är en röst på en regering med nazism bland rötterna i vilket fall.
Det viktiga i sagan om Esbjörn och Ebba är alltså inte vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Det viktiga är att diskussionen skadar Ebba. Det KD hon leder hade för två år sedan över tio procent av väljarstödet och utgör ett mycket konkret hot mot invandrare, asylsökande, arbetare, sjuka, fattiga. Det är ett KD som vill göra Sverige sämre för flertalet.
—Tor Gasslander, ledare i Flamman.