Jag ska vara ärlig med att säga att jag varit rätt naiv. Jag har inte velat tro att huvudstadens gäng börjat etablera sig även här. Jag orkar inte gå runt och vara rädd att hamna i vägen för en kula i rikoschett, att elever på barnets skola har en pistol liggandes under sängen eller att vakna mitt i natten av att grannens lägenhetsdörr sprängts bort. Jag vill inte. Våldet drabbar alla, oavsett om man befinner sig i en kriminell miljö eller inte.
Och jag vill fortfarande inte tro att gängbrottsligheten tagit sig till Umeå, trots att effekten av deras försök att ta marknadsandelar här i norr är uppenbara: annars hade inte så många som åtta personer åtalats för flera grova brott och nu stått inför rätta.
Det handlar bland annat om mordförsök, grovt vapenbrott och grovt narkotikabrott. För att inte nämna grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, då fyra stycken elektriska sprängkapslar och två stycken krutstubinsprängkapslar hittats hos en av de som nu står inför rätta. Vad de tänkt användas till vågar jag inte tänka på…
I samband med utredningen kring skjutningen har kilovis med droger hittats. I debatten kring de gängkriminella är det en fråga som upprepas, utan att den för sakens skull får något riktigt genomslag: marknaden roll i hur gängkriminaliteten tillåts växa sig stark.
Vilka är köparna till de fyra kilo amfetamin som hittades i husrannsakningar efter skjutningen? Och de 2000 tabletter tramadol, runt 4000 tabletter MDMA, lite cannabis samt fyra kilo Kat som hittades i offrets skåp på jobbet?
Droghandeln göder gängen, oavsett var den sker, och den måste strypas. Stans missbrukarvård måste ges resurser, trygghetssystemen måste ses över för den som lever i utsatthet och partyknarkarna bör med all rimlighet skämmas utav bara den för att man utan knussler lägger grunden för att narkotikahandel, gängkriminaliteten och tillhörande våld letar sig in i stadsbilden, mot att själv få ett rus.
Några av de som förmedlar droger i stan må stå inför rätta, men för den som sitter på föreläsning på universitetet eller på sitt fina kontor nere på stan – eller till vardags kanske till och med jobbar med barn och ungdomar – och har en liten påse vitt pulver, några tabletter eller rusiga växtdelar väntades i byrålådan där hemma: skulden är också er.
-Linda Westerlind, ledare i Folkbladet i Västerbotten