Den amerikanske ekonomen Raj Chetty har följt över tio miljoner personer under mer än 30 års tid. Hans slutsats är att förutsättningarna under uppväxten är avgörande för hur det går senare i livet.
Sambandet mellan ändrade förutsättningar i barndomen och resultatet 30 år senare var extremt tydligt och Raj Chetty kunde med skrämmande exakthet fastställa hur mycket studieresultaten i snitt faller för varje år ett barn levde i ett utsatt område jämfört med om barnet skulle levt i ett tryggare omgivning. Det här är kunskap vi har, och det är kunskap vi måste använda om vi ska stoppa kriminalitet och utsatthet.
Vi vet i dag att Alliansens lag om det så kallade “fria skolvalet” har skapat ett system som ökar segregationen, och därmed också ökar otryggheten för utsatta barn. Så låt oss då ändra på skolsystemet om vi nu vill minska kriminaliteten. Vi vet också att ju tidigare ett barn hamnar i utsatthet desto svårare är det att komma tillbaka in i samhället.
Brottsförebyggande rådets nya rapport “Skjutningar i kriminella miljöer”, där grovt kriminella ungdomar intervjuas, är som ett karbonpapper av Raj Chettys forskning.
Gemensamt för de intervjuade är en otrygg uppväxt och en upplevelse av att det aldrig funnits några alternativ. En av de intervjuade berättar att han fick i uppdrag att springa med knarkleveranser från det han fyllde nio år.
Visst måste vi på kort sikt kunna förlita oss på polisen, visst måste vi kunna lagföra de kriminella och inte minst skapa en betydligt bättre narkotikabekämpning än i dag. Men för att på sikt bli av med gängkriminalitet måste vi utgå från vederhäftig forskning snarare än propagandistiska skämtenkäter (från Stockholms handelskammare).
– Martin Klepke, ledare i Arbetet, LO:s tidning.