Det finns ett stort svart hål i Sverige: Arbetarklassens villkor

 Vad är viktigt? Är det viktigt att det finns RUT-bidrag för att städa en swimmingpool? Nej. Just det, att skattepengar subventionerar ren lyx, är till och med skamligt oviktigt. Att sänka skatter för de allra rikaste är heller inte viktigt; de som har riktigt gott om pengar klarar sig ändå. Det som verkligen är viktigt och till och med livsviktigt är istället sådant som att en kropp inte värker…

Jag läser en rapport från Byggnads om utslitna kroppar, “Det smärtsamma priser – om belastning och skador i byggbranschen”… I rapporten redovisas hur 3 800 medlemmar svarat på frågor om olika hälsoproblem de fått på sina jobb och det är hemsk läsning.

Nio av tio upplever smärtor kopplade till sitt arbete, främst i rygg och axlar. Men det är inte bara det, utan också att åtta av tio antingen inte fått instruktioner eller möjlighet att träna in lämplig arbetsteknik för arbetsuppgifter som kan innebära risk för skada, trots att de har rätt till det. Lika illa är det att sju av tio byggjobbare inte fått kunskap om hur man känner igen tidiga tecken på belastningsskador. Och så vidare…

Den ena borgerliga politikern efter den andra stod i riksdagen under budgetdebatten och klagade på att det är för mycket bidrag till sjuka och arbetslösa i höstbudgeten och för lite satsningar på att få folk att jobba. Föraktet för det kroppsarbetande LO-kollektivet kändes starkt. Både män och kvinnor i arbetarklassen lider av dåliga arbetsvillkor. Värst utsatta är kvinnor i arbetaryrken där stress och dåliga arbetsställningar blivit vanligare år efter år, vilket en rapport från LO för något år sedan talade om.

Det finns ett stort svart hål i det offentliga Sverige: Arbetarklassens villkor.

Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.