I Sverige… finns ett uttalat reaktionärt politiskt block som samlar runt 45 procent enligt opinionsmätningarnas börsnoteringar, ungefär jämnstort med Donald Trumps republikaner, om vi ska söka internationella jämförelser. Störst i det blocket är Moderaterna, det parti som i flera decennier bekämpade demokrati, fri och allmän rösträtt. Ett svart ironiskt minne i år, då vi celebrerar 100-årsminnet av det första demokratiska valet…
Efterkrigstidens folkpartister stred med socialdemokratin om regeringsmakten men var inget antisocialt parti, aldrig i närheten av den nyliberalism som länge predikats från Wien av ekonomen och filosofen Friedrich Hayek och hans allierade. Folkpartiledaren Bertil Ohlin lärde i stället ut John Maynard Keynes ekonomi och William Beveridges välfärdsteorier; bådas tänkande var avgörande för socialdemokratin och socialliberaler. Och för välfärdssamhället.
Sammanbrottet för socialliberalismen följde efter några avgörande och svårartade ideologiska och strategiska misstag. Det liberala partiet, som en gång i tiden bildat arbetarinstitut och samlade arbetarliberaler, bekämpade 1958 pensionsreformen ATP och väljare flydde partiet…
Liberaler, en gång dominerade av socialreformister, jämställdhetsaktivister, u-landsengagerade och kulturradikala protesterade inledningsvis mot den ideologiska stölden men gav upp och upphörde ganska snart som folkparti. Den politiska liberalismen ersattes av liberal marknadsekonomi, kapitalismen. Partiledaren uppträder som den privata företagsamhetens lobbyist och den stora liberala morgontidningen citerar klena Timbrorapporter…
Socialliberalismen förvaltas numera främst av socialdemokratin och så har det varit i minst två decennier; socialdemokrater har givit upp socialismen…
Frågetecknet är numera överflödigt. Mellan socialdemokrati och socialliberalism finns dock ännu en central skillnad: Förhållandet till fackföreningsrörelsen… Anders Ehnmark uttryckte tanken väl: “Om arbetaren bara är enskild så är han eller hon en bra person men när de sluter sig samman, då blir de för jävliga.”
—Olle Svenning, kulturartikel i Aftonbladet.