Trots att ris- och veteproduktionen i det övriga Indien hade legat över medelvärdet under de tre senaste åren hade en stor del av detta överskott exporterats till London. Londonborna åt i själva verket Indiens bröd. (Svältåret 1877 exporterades över 17 000 ton vete från Indien till Storbritannien)…
Hur var det då med svälten i Indien före det brittiska väldet? Inte heller här finns det mycket som talar för att Indien hade upplevt en försörjningskris av samma omfattning som katastrofen i Bengalen 1770 under Ostindiska kompaniets herravälde eller den långa hemsökelsen av sjukdom och hunger mellan 1875 och 1920, som bromsade upp befolkningsutvecklingen så att den nästan avstannade…
Mongulstaten ansåg dessutom skyddet av bonden som ett viktigt åliggande och de fanns talrika exempel på humana om än sporadiska nödhjälpsinsatser… Mogulhärskarna (förlitade) sig på fyra grundläggande principer – embargo på livsmedelsexport, antispekulativ prisreglering, skattelättnader och distribution av gratis mat utan motprestation i form av tvångsarbete… Som en brittisk författare till sin förskräckelse upptäckte bestraffade dessa “orientaliska despoter” handelsmän som lurade bönder på växel under hungersnöd…
I motsättning till det brittiska väldets straffbeskattning av bevattningsanläggningar och försummelsen av traditionella brunnar och reservoarer använde mogulerna skattesubsidier för att gynna tillvaratagandet av vatten.
Kravet på att de fattiga skulle arbeta för att få nödhjälp, ett förfarande som började tillämpas 1866 i Bengalen under påverkan av de viktorianska fattiglagarna, stod direkt i motsättning till bengalernas inställning att mat skulle delas ut utan knussel, på samma sätt som en far ger sina barn mat.
En undersökning från 1878 som publicerades i den ansedda tidskriften Journal of the Statistical Society, där trettioen allvarliga svältkatastrofer under brittiskt styre ställdes mot sjutton tillfällen av hungersnöd under hela de två föregående årtusendena. Indien (och även Kina) gick med andra ord inte in i den moderna historien som de hjälplösa “hungerområden” som är en djupt rotad västerländsk uppfattning.
—Citat ur boken Svält och kolonialism, Hur tredje världen underutvecklades, av Mike Davis, Leopard Förlag 2001. Sid 38 och 316 – 319.
Boken finns för utlåning hos Carl Skoglund-biblioteket, eFOLKET, Norra Hamn 3.