Fackförbunden har ofta flera viktiga krav i avtalsrörelsen.
Ett exempel är Seko vs Tågföretagen. Två av Sekos krav är: Inget ensamarbete på resandetåg! Lagt schema ska gälla! Båda är mycket viktiga krav. Får tågföretagen fortsätta att införa ensamarbete, alltså att ingen mer än lokföraren är ansvarig för ett helt tågsätt med passagerare, så står fler tåglinjer än Stockholmspendeln på tur. Lokförarnas modiga, olovliga strejk för säkerheten på pendeln handlade inte bara om dem och deras resenärer utan om tågsäkerheten för alla.
16 dec 2022: Pendelns lokförare säger nej.
Och arbetstiderna? Ett stort problem i tågtrafiken, men också för många andra yrkesgrupper. Schemaupplägg som aldrig skulle accepterats har blivit vardag, kort framförhållning och ständigt ändrade arbetstider som hotar både hälsan och familjelivet. Helst ska alla anställda vara lika flexibla som om de vore timanställda.
3 april 2023: Hur jobbar du nästa vecka? Nästa månad? I morrn?.
Arbetsgivarna då? De har inte behövt bry sig om att respektera fredsplikt och vänta på en avtalsrörelse.
De har ägnat hela avtalsperioden åt att skära ner och försämra på olika områden. Säkerhet. Arbetsmiljö. Arbetstider. Är det fredligt? Knappast. Och sen kan de sitta där och flina när facken ska försöka trycka tillbaka dessa försämringar i ett enda svep vid ett förhandlingsbord.
Så börjar kompromissandet. Vilka krav ska vi släppa? Tro inte att arbetsgivarna gråter om olika arbetargrupper blir oense om vilket av de viktiga kraven som är viktigast.
Arbetsgivarna hoppas förstås att det blir som det ofta blir: Att det inte blir någon strid. Att avtalet skrivs på i en sista hetsig förhandlingsrunda. Att viktiga frågor stoppas undan i en partsgemensam arbetsgrupp.
Vi borde inte låtsas som om fredsplikten är ömsesidig, att det finns samförstånd.
Faktum är att vi på det stora hela har backat i flera decennier. Arbetsgivarna har dekat ner våra jobb. Det har blivit sämre villkor i arbetslivet/samhället, totalt sett, trots alla ambitiösa fackligt aktiva och förhandlare, därför att förutsättningarna är orättvisa och fredsplikten är ensidig.
Tänk inte att vi måste välja och kompromissa. Arbetsgivarna har redan, under fredsplikt, vår plikt att ta skit, snott åt sig för mycket, saboterat för mycket. Ta det tillbaka.
—Frances Tuuloskorpi, inlägg på egen blogg.