Tillväxt förutsätter konsumtion. Den vanligaste och mest skadliga konsumtionen är den där det används ändliga resurser vid tillverkningen, och där produkten förgiftar vår luft, jord och vatten, och dessutom bidrar till uppvärmningen av klimatet.
Sådan konsumtion måste ju naturligtvis upphöra, eller åtminstone reduceras kraftigt. Men ändå ser vi inga skarpa åtgärder från politikerna. Varför? Därför att sådana åtgärder inte är populära hos en majoritet av väljarna. Så på ett sätt kan man säga att bristen på åtgärder från beslutsfattarna är ditt och mitt fel.
Impopulära åtgärder har genomförts tidigare: Omläggning till högertrafik, bilbälteslagen, och rökförbud på restauranger. Läxan man kan lära från dessa tillfällen, är att motståndet var kraftigt, men kortvarigt. Framför allt var det före genomförandet som vågorna gick höga, efteråt så ebbade de snabbt ut. I dag ser vi dessa åtgärder som helt naturliga och nödvändiga. Det har blivit en vana att sätta på sig bilbältet. Ingen skulle komma på tanken att röka på en restaurang.
Politiker vet om detta. Impopulära åtgärder genomför man i början av en mandatperiod. Inför nästa valrörelse är det knappt någon som kommer ihåg vad allt bråk handlade om. Ändå vill man inte begränsa biltrafiken, höja bensinpriser till en nivå som motsvarar den reella kostnaden för klimatet. Samma sak med flygresor, köttätande och konsumtion av varor. Skogsskövling och bottentrålning, låtsas man inte om…
Det är tillväxten som blockerar klimatåtgärderna. Utan en tillväxt på 2–3 procent varje år, så skulle du och jag få mindre pengar i plånboken. Det är alltså politiskt självmord att genomföra en klimatpolitik som gör skillnad på riktigt…
Men lika lite som dagens politiker vågar genomföra nödvändiga klimatåtgärder, så vågar de inte heller utmana finansmarknaden och dess lobbyorganisationer. Därför behövs det en ny sorts politiker i Sveriges riksdag. Politiker som vågar utmana och som vågar genomföra impopulära beslut.
—Mats Leijon, debattartikel i Aftonbladet.