Demokrati är inte något som kom som en skänk från ovan, och är inte heller något vi kan ta för givet… Demokratin måste erövras, skapas och byggas underifrån! Och jag har en grundläggande tes, nämligen att varje steg mot ökade demokratiska rättigheter är ett resultat av sociala rörelsers kamp. Människor har slutit sig samman för att öka möjligheten att påverka sina egna levnadsförhållanden, och de har ständigt stött på motstånd från dem som vill försvara sina privilegier…
Överhuvudtaget är det intressant att konstatera att de partier som växte fram i början av 1900-talet i grunden var folkrörelsepartier. Det här är viktigt för det ger partierna djupare rötter i samhället än partier som bara skapats av parlamentariska fraktioner. Arbetar- och fackföreningsrörelsen byggde upp det socialdemokratiska partiet, liberalerna byggdes av nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen, böndernas egen rörelse byggde Bondeförbundet. Egentligen var det bara högern som stod utanför.
För att förstå varför rösträtten infördes så måste man förstå att det här var inga gåvor från en välvillig överklass. De som länge drivit på för allmän rösträtt var de breda folkrörelserna, som vid den här tiden vuxit till avsevärd styrka och där arbetarrörelsen var den ledande kraften.
De avgörande händelser som fick den svenska borgarklassen att tänka om var den ryska revolutionen 1917, och den tyska revolutionen 1918. Även i Sverige rådde det revolutionär stämning med hungerkravaller, bildandet av arbetarråd, och soldater som gick över på de demonstrerandes sida.
Det här revolutionära hotet upplevdes som verkligt i alla samhällsskikt. Kung Gustaf V fruktade att bli avsatt som hans svåger, den tyske kejsaren just hade blivit, och han lär han börjat packa sina resväskor för att fly från slottet. På några veckor var det plötsligt möjligt att under trycker från den folkliga mobiliseringen genomföra den rösträttsreform som hade varit omöjlig att genomföra under ett halvt sekel.
—Kjell Östberg berättar om sin bok Folk i rörelse i Internationalen.