Där solidariteten går ut kliver slaveriet in

Billigast är inte bäst – det är alltid någon som betalar för de kostnader vi slipper när vi jagar lägsta pris.

Vet du vilka skuggorna är? Jaså, inte det. Du har inte märkt något, säger du. Inte när du var på däckfirman och fick på dubbarna för 200 kronor. Inte när du beställde pizza via appbolaget med gratis hemkörning eller hittade den där superbilliga resan till fjällen.

Men faktum är att Sverige är fullt av skuggor. Det vill säga människor som smugglats hit i hopp om ett bättre liv men luras på både pengar och värdighet. På byggena finns de någonstans längst ned i entreprenörskedjan och jobbar i princip gratis.

Hur blev det möjligt? Det hände när arbetsmarknaden avreglerades och välfärden såldes ut med glada hejarop från det svenska folket. För några extra hundralappar i plånboken blev vi som förhäxade och sjöng enkelhetens lov medan facken gycklades när de protesterade.

Och nu står vi här med en välfärdsstat som ser ut som en schweizerost. Grundlurade. Under den gräddiga ytan är hålen stora som kratrar.

Skattepengarna har försvunnit ut i upphandlingsträsk eller hamnat i händerna på dem som redan har. I skuggornas kölvatten frodas brottslighet och problem. Allt medan vi vanliga kliar oss i huvudet och undrar: “var kom allt det jobbiga ifrån?” Vi som hade det så bra.

Men vet ni? Billigt är inte bäst. Inte på ett bygge, inte i mataffären och inte för transporter. För där solidariteten går ut, kliver slaveriet in. Det sker medan vi vanliga jagar syndabockar i samhällets mest utsatta grupper och skyller problemen på invandringen.

Kanske orkar vi inte förstå, kanske skäms vi för mycket. Vi vet ju. Någon annan får betala för de kostnader som vi slipper. De kallas för skuggorna.

-Isabella Iverus, ledarbloggen Byggnadsarbetaren

Liknande artiklar: