Riksdagen ska snart ta ställning till att avstå väsentliga delar av svensk suveränitet. Förslaget gäller ett försvarsavtal mellan USA och Sverige, det så kallade DCA-avtalet (defence cooperation agreement), undertecknat i december i fjol.
Avtalet ger USA rätt använda 17 militärbaser från Kiruna i norr till Ronneby i söder. USA får obehindrad tillgång till dessa baser, fri tillgång till vårt territorium (hamnar, flygplatser med mera) och rätt att med egna styrkor röra sig över hela det svenska territoriet.
Försvarsavtalet ska gälla i tio år. Samarbetet ska bygga på full respekt för Sveriges suveränitet. Däremot gör USA inga förpliktelser att stödja Sverige i kris eller krig. DCA-avtalet, som regeringen föreslår att riksdagen antar den 18 juni, har stora brister. Innehållet är oprecist på många punkter. Uttryckliga regler saknas om vilka amerikanska åtgärder som kräver svenskt godkännande. Hur får USA använda de 17 baserna? Hur mycket kan USA stärka basen på det säkerhetspolitiskt känsliga Gotland? Hur långt får amerikansk lag gälla för personal vid baserna?
Under det gångna halvåret har DCA-avtalet föga diskuterats och granskats, varken politiskt eller i allmän debatt. Våra tre nordiska grannländer har alla slutit liknande avtal med USA – men alla avvaktar med bindande beslut för att ge tid för bred offentlig diskussion. Bara Sverige vill hasta igenom denna fråga om att genom ny lagstiftning avstå centrala delar av sin suveränitet. Ett särskilt skäl till försiktighet är ovissheten om utfallet av presidentvalet i USA och dess följder för hur DCA-avtalet kan utnyttjas.
Det enda rimliga nu är, som förre utrikesministern och FN-veteranen Hans Blix föreslagit (SvD Debatt 7/6), att riksdagen bordlägger frågan. För att återförvisa förslaget till ett utskott krävs att en tredjedel i kammaren begär detta. Det är bättre med ett senare beslut med mer eftertanke och bättre förankring.
—Thomas Hammarberg, Pierre Schori, Anders Wijkman och ytterligare 20 undertecknare av insändare i Dagens Nyheter.