Söndagens val i Bolivia hölls nästan exakt ett år efter förra höstens presidentval, som var det jämnaste på årtionden. Evo Morales, landets första president från urfolken, ställde då upp för en fjärde mandatperiod, medan oppositionen anklagade honom för att vägra lämna ifrån sig makten…
Morales hade inför valet 2019 kritiserats för att inte vilja släppa ifrån sig makten, att vara beredd till vilka medel som helst för att klamra sig fast. Bland annat hade han lyckats driva igenom en ändring i landets konstitution för att kunna ställa upp till omval redan efter två presidentperioder, vilket var den maxtid konstitutionen tillät när Morales kom till makten. Så när han försökte en fjärde gång, väckte det viss kritik även bland de sociala- och urfolksrörelser som utgjorde basen för hans väljarstöd.
Den sprickan utnyttjades av den värdekonservativa och ultrareligiösa högern som utmanade honom i valet 2019. Det var en opposition som utgjordes av vita, kristna tillhörande den ekonomiska oligarkin i landet, som aldrig kunnat acceptera att landet letts av en urfolksledare. Den interimsregering som oppositionen, efter vad många bolivianer kallar statskupp, lyckades instifta var sedan inte sena att slå ner på urfolket och socialistledarna runt om i landet.
Enligt en rapport från Harvards International Human Rights Clinic och University Network for Human Rights har Bolivia sedan kuppen upplevt en av sina dödligaste och mest förtryckande perioder på decennier, när det kommer till våld och repression från statliga säkerhetsstyrkor.
Men den ökade militariseringen av landet har inte skrämt folket till lydnad, tvärtom. Bolivias urfolk har under året både protesterat och sagt att de inte tänker tillåta den tillfälliga regeringen att radera ut den plurinationella stat som Bolivia blivit under Evo Morales tid vid makten, och tålmodigt hållit ut och väntat på ett försenat och uppskjutet val.
Och nu har de genom sina röster demonstrativt visat sitt enade stöd för den socialistiske ledare och riktning de vill att landet ska fortsatt ska ta. Därmed går de även beslutsamt mot strömmen i Latinamerika.
—Christin Sandberg, analyserar valet i Bolivia i Arbetaren.