Det är en fin princip att inte tala om de döda om man har annat än gott att säga. Men vid beskedet om Silvio Berlsuconis bortgång är det omöjligt att inte dra sig till minnes brodern Ewans griftetal vid mediemogulen Logan Roys begravning i tv-serien “Succession”.
Det handlar om dubbelheten i att minnas en människa som har gjort världen stor skada: “Han stängde människors hjärtan och matade den mörka elden”, säger Ewan vid sin brors grav. “Den hårda, elaka och obevekliga elden som håller deras hjärtan varma medan andras kallnar.”
Nej, Silvio Berlusconi var inte, som världen länge trodde, en ofarlig sång- och dansman från mozzarellans och de små gula citronernas land. Inte en mustig mediemogul, inte en löjlig pajas, inte en patetisk clown. Han var, för alla som hade ögon att se med, den europeiska politiker som öppnade slussportarna till lögnen och skamlösheten som ny princip i västvärldens demokratier.
Receptet var uråldrigt men snillrikt uppdaterat till den moderna mediekapitalismens tidsålder: ljug, ljug och ljug och se till att dina egna lojala mediekanaler dränker världen i lögnerna tills ingen längre bryr sig om ifall det finns någon sanning.
På så sätt lade Berlusconi den mediala draksådden till både putinismen och trumpismen och den våg av auktoritär högerpopulism som i dag sveper över världen.
Han upptäckte tv-monopolets kraft att “radera verkligheten” – en läxa som inte minst hans gode vän Vladimir Putin drog många lärdomar av – och etablerade en rad av de politiska strategier som i dag är på väg att störta världen i fördärvet: hetsen mot medierna och mobiliseringen av de främlingsfientliga krafterna, legitimeringen av osanningen och skändligheten…
“Han förvållade världen stor olycka”, sade Ewan Roy vid sin brors grav. Det är också Silvio Berlusconis rättvisa eftermäle.
—Björn Wiman, kommentar DN Kultur.