Hamas lojalitet är med Irans mullor, inte med Palestina

Ja, det är sant att det palestinska folket lider. Det är sant att Gaza är ett fängelse. Det är sant att staten Israel agerar brutalt för att upprätthålla ett system av förtryck och dominans över palestinierna. Ja, det är sant att för att fred ska vara möjlig i Palestina måste Israel avsluta ockupations- och bosättningspolitiken.

Men det nakna våldet i södra Israel handlar mindre om Israel och mer om islamism – en perverterad form av en religion som fredligt utövas av långt över en miljard människor.

Hamas är en auktoritär islamistisk rörelse som svårligen kan påstås kämpa för ett fritt och demokratisk Palestina. Hamas uppbyggnad stöttades av Israel i syfte att marginalisera de nationalistiska och socialistiska krafterna inom PLO. För Benjamin Netanyahu är Hamas den starkaste garantin för att en palestinsk stat aldrig blir verklig.

Inte så konstigt. Hamas drivkraft handlar om ett heligt krig, utplånande av alla fiender och upprättandet av en religiös diktatur. Deras lojalitet ligger hos Irans mullor snarare än hos Palestinas folk

Och deras handlingar i helgen är helt i linje med hur teokratier som Iran, Afghanistan och Saudiarabien agerar – inte sällan mot de egna medborgarna. I närtid har vi ju kunnat läsa om hur iranska kvinnor som sätter sig upp emot islamistiska dogmatiker misshandlas, separeras från sina barn, fängslas, hjärntvättas och våldtas…

I Europa har vi också sett hur de är. På Bataclan. På Nices stränder. På flygplatsen i Zaventem. På andra platser över hela världen där Islamiska staten sköt, sprängde och högg för att få makt.

Islamiska staten var en produkt av USA:s folkrättsvidriga krig mot Irak. Terrorgruppens kärna var militärer som tjänstgjort i Saddam Husseins armé och som upplöstes 2003.

400 000 ex-militärer utan sysselsättning i en stat som föll sönder i sekteriskt hämndbegär, religiös fanatism och torka och svält i områden där landets förfördelade sunnimuslimer levde var en perfekt jordmån för terrorsektorn.

Inget av detta var något man behövde förhålla sig till när liken bars ut från Bataclan eller avrättningar livesändes från Syrien och Irak. Ingen vänsterpartist vädjade till sin partiledare att tala om att mord på franska barn inte sker i ett vakuum och att det finns ”ett sammanhang och en historia”. Helt enkelt eftersom det hade tolkats som försvar av barnamord.

Samma sak gäller nu. Den som, innan liken kallnat, försöker hitta en förklarande logik bakom blodbadet på kibbutzerna kommer tolkas som försvarare av blodbadet. Det inser Nooshi Dadgostar. Fler Palestina-vänner borde fatta det.

Daniel Swedin, ledare i Arbetet.