Vi har i nuläget ingen verksam medicin mot covid-19. Men vi har andra metoder som tidigare generationer stod utan vid sina epidemier. Till exempel intensivvård på sjukhus med syrgasmasker och andningshjälp.
Och den här gången har vi testen. Runtomkring i Sverige står biomedicinska analytiker och testar allt vad de orkar för covid-19. De hör till pandemins hjältar, och de använder teknik som är alldeles ny.
Covid-19 uppstod troligen så sent som i november förra året, när viruset hoppade över från djur till människa och började spridas runt fiskmarknaden i Wuhan. Framåt slutet av december insåg kinesiska läkare allvaret.
Den tionde januari hade kineserna tagit fram virusets genetiska kod och informerade världen om dess sammansättning.
Mindre än en vecka senare, den 16 januari, hade Christian Drosten i Berlin och hans medarbetare på Tysklands center för infektionsforskning på universitet Charité utvecklat ett test…
I dag är ett tiotal svenska laboratorier igång med att köra test, och fler är på gång. Eftersom kapaciteten är begränsad måste vården prioritera vilka som ska testas. Både europeiska smittskyddscentret ECDC och svenska folkhälsomyndigheten rekommenderar i dagsläget att i första hand testa personer som är svårt sjuka, och där det finns skäl att misstänka covid-19. Dessa prioriteringar är strategiska beslut, som ser olika ut i olika skeden av epidemin. Man försöker lägga sina resurser där de kan göra störst nytta.
Även för de mer medeltida metoderna gäller det att noga väga fördelar och nackdelar. Världshälsoorganisationen WHO betonar att alla åtgärder ska “stå i proportion till hälsoriskerna”.
—Karin Bojs, vetenskapskrönika i Dagens Nyheter