Häromdagen avslöjade SR-programmet Kaliber ännu en mänsklig skandal runt lagen om arbetskraftsinvandring. En serbisk arbetsförmedlare har fört arbetslösa landsmän till Sverige där arbetstillstånd och alla nödvändiga papper garanterats med vändande post. Väl i Sverige har landsmännen utrustats med bankdosor, som förmedlarna genast tagit hand om. Lönen blev inte vad som utlovats och en stor del av den lön de anställda ändå fick togs tillbaka, många gånger genom de bankdosor genom vilka arbetsgivarna styrde arbetstagarnas hela ekonomi…
Förutom att figurera som skenanställda inom skattefinansiserad assistansverksamhet fick de agera som förmedlarnas eget tjänstefolk, som städare, chaufförer och liknande. Och på sin “semester” fick de anställda agera byggnadsarbetare på förmedlarnas bostäder.
När en av de utsatta får frågan om varför han inte gick till polis eller reste härifrån svarar han att han behövde den lilla summa pengar han trots allt fick. Och faktum är, när han väl gick till polis, så lades förundersökningen ned med beskedet att brott inte kunde styrkas.
Detta är vad Sveriges lag om arbetskraftsinvandring handlar om, den mest oreglerade lagen i sitt slag i hela västvärlden. Nu skulle man ju kunna tycka att kriminalitet inte är något man normalt kan skylla på någon lagstiftning. Det skulle alltså vara missbruket och inte lagen som är fel. Så är inte fallet med lagen om arbetskraftsinvandring. Missbruket är i stället en rak följd av lagens konstruktion.
Främst av det faktum att arbetstagare lockas hit från länder utanför EU utan den kontroll av anställningsvillkor som gäller för svenska arbetare eller för arbetare från andra EU-länder, eller för den delen för nyanlända med uppehållstillstånd som redan finns i Sverige.
Alla dessa tre grupper ratas av samvetslösa arbetsgivare som genom lagen om arbetskraftsinvandring kan locka hit arbetare från länder utanför EU och kringgå normala löner och villkor. Resultatet har blivit en ständig ström av skräckrapporter om arbetskraftsinvandringens baksidor under alla fjorton år som lagen har funnits. Kalibers avslöjande är bara den senaste i raden.
Orsaken står därmed tveklöst att finna i själva lagstiftningen, främst i det faktum att arbetsmarknadsprövningen lades över på arbetsgivarna när lagen infördes 2008. Det är alltså arbetsgivarna själva som i slutänden avgör om de ska importera arbetare. De får också bestämma arbetsuppgifter och – helt lagligt – sänka utlovade löner i samma sekund som den anställde kommer till Sverige.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.