Den tillträdande regeringen tänker stoppa höghastighetsbanorna. Jag har lite svårt att bli upprörd.
Skrev redan den 30 augusti 2012, efter det att Alliansregering lagt sitt första förslag på investeringar i järnvägen: “Till min oförställda glädje gick man inte på MP:s linje om så kallade höghastighetståg utan sansade sig och satsade på mer konventionell räls där framtida tågset kan vandra fram med en hygglig bit över 25 mil i timmen.”
De som förordat höghastighetsbanorna och samtidigt vill ta klimatfrågan på allvar har inte lagt minsta lilla förslag på vad som skall dras ner på för att balansera de ökade utsläppen från bygget. Kort sagt: retoriken har varit falsk.
Rent filosofiskt ifrågasätter jag också vårt “behov” av att ta oss fram så förbannat fort. Tåg som klarar drygt 25 mil i timmen är helt okej om de håller tiden, är bekväma, lätta att boka och har bra service och smidiga övergångar till andra tåg och bussar…
Att nu börja bygga innebär att banorna – efter alla markstrider, överklaganden och miljöärenden – kan bli klara om kanske 25 år. Då är tekniken förmodligen helt överspelad – och samhället kan ha en helt annat norm när det gäller hur vi lever. Kommer vi att ha så bråttom? Eller är tiden då “större-snabbare-mer” utbytt mot något helt annat? Skulle tro det. Människan utvecklas ju…
Eller blir vi bara dummare och dummare i tron att vi sparar tid genom att färdas fort? På vilket konto sätter vi i så fall in den sparade tiden?
Kommer ens höghastighetsbanor att medföra att alla dessa ping-pong resor för sammanträden fortsätter när så många av dem kan ersättas av distansmöten?
Det är ju inte heller så att alla gröna är entusiastiska för höghastighetståg. De så kallade ekomodernisterna – som tror att miljö och klimat bara kan skyddas genom ständig ekonomisk tillväxt – gillar som princip höghastighetståg.
Vi som inte bekänner oss till den naiva ekomodernismen är tvivlande. MP:s ledning gillar höghastighetståg, de har gjort det till en symbolfråga för grön modernism. Det parti som skapades av avhoppade miljöpartister – Partiet Vändpunkt – är däremot emot satsningarna. Klokt av dem!
Frågan som bör ställas är: Vad ska vi ha samhället till? Vad ska vi ha våra liv till? Ska allt underställas idén om att varva upp, växla upp och köra fortare? Är det inte tid för att istället varav ner, växla ner och se vart vi kör.
—Birger Schlaug, på egen blogg.