Socialminister Jakob Forssmed presenterade nyligen ett program för hur regeringen vill bryta ofrivilliga ensamheten.
Det låter vällovligt. Ofrivillig ensamhet bryter snabbt ned vår hälsa. Det trista är dock att KD:s linje går på tvärs mot vetenskapen. Om Forssmed skulle vilja bryta ensamheten skulle han i stället satsa på det som KD nu med frenesi går in för att förstöra, nämligen ett utbyggt välfärdssystem…
För hur är det egentligen med den svenska ensamheten? Myten säger att svenskarna och Nordens invånare är de ensammaste folken i världen. Men det är just en myt. Verkligheten är precis den omvända. (SOM-institutets rapport Den svenska ensamheten visar detta).
I båda delstudierna “känsla av ensamhet” och “saknar en nära vän” ligger Sverige och övriga länder med utbyggda välfärdssystem i botten. Få känner sig alltså ensamma. Få saknar en nära vän. Det är fakta. Det är inte KD-hittepå.
Studien visar också att de områden där ensamheten är som störst är i storstadsområdena och de grupper som känner mest negativ ensamhet är låginkomsttagare och arbetslösa.
Här kunde KD göra mycket om de verkligen vill råda bot på ensamheten, höja a-kassan till exempel, eller verka för mindre lönespridning, lappa hålen i välfärdssystemen, bekämpa arbetslösheten.
Eller varför inte motverka ensamarbete. Där om någonstans kan ensamheten bli rent livshotande. Men nej.
Den enda kolumn i SOM-institutets rapport där Sverige och många andra stater med utbyggda välfärdssystem ligger i topp är i antalet ensamhushåll. Många bor alltså själva. Men få känner sig ensamma. Det finns med andra ord inget samband mellan att bo ensam och att känna sig ensam. Mönstret är snarare det omvända…
I det uppdrag som socialministern nu givit till Folkhälsoinstitutet menar han att ofrivillig ensamhet kan och bör botas genom insatser från civilsamhället, från “trossamfund, idrottsrörelsen, ungdoms- och pensionärsorganisationer”, som han skriver. Allt resonemang om trygghetssystem och välfärd saknas.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch, numera rikskänd för att sällan tveka inför en frejdig skröna, gick för en tid sedan ännu längre. I en debattartikel i GP skriver hon att “Utvecklingen är delvis en konsekvens av ett välfärdssystem som gjort individen självständig i relation till sin familj.”
Ensamheten lindras alltså inte av våra välfärdssystem utan beror på våra välfärdssystem, hävdar hon. Trots att forskningen säger tvärtom… Vetenskapliga studier ska inte få lägga hinder i vägen för vår tids sagoberättare.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.