Aftonbladets Kerstin Weigl har länge följt och dokumenterat kvinnor som utsätts för våld i nära relationer eller som dödas som en följd av våldet. 2020 kom poddserien Gömda kvinnor samtidigt som rörelsen “Gömda kvinnor” organiserades och började göra sina röster hörda.
På bland annat Instagram, på kontot gomda kvinnor, kan man läsa deras berättelser. Existensen är horribel. Ständig rädsla, ständig misstro. Ibland sitter mannen i fängelse, men ofta inte. Han kan dyka upp närsomhelst. Identiteten kan röjas närsomhelst, av vem som helst.
En kvinna skriver om hur posten plötsligt en dag börjar använda hennes riktiga namn ihop med hennes falska namn och adresserar kuverten direkt till hennes hemliga adress. En annan om hur posten en dag helt slutar komma. Räkningarna försvinner. Betalningsanmärkningarna blir ett faktum. Att hitta jobb är svårt, då ingen kan förklara på anställningsintervjun varför de plötsligt behövde sluta på sitt gamla. Att skaffa nya vänner är minst lika svårt. I samtal kan man inte vara öppen med sin bakgrund.
Att vara ärlig och genuin är förknippat med döden. Hemma har man barn som ibland blivit vittnen till misshandeln, ibland blivit misshandlade själva. De behöver vård och stöd, samtidigt som även varje myndighetskontakt är riskabel. Kvinnors hemliga identiteter har röjts av skolor, sjukvården, Skatteverket. Så fort det sker måste kvinnorna flytta igen.
Lars Vilks delade nog erfarenheter med många av Sveriges gömda kvinnor. Men han hade också polisskydd, livvakt sedan 2010. Personskyddet garanterade Lars Vilks rörelsefrihet, hans framträdanden och tillgång till samhället. Det skyddade också hans yttrandefrihet. Staten skyddade Vilks, eftersom Vilks i rollen som konstnär hade gjort något.
Tanken lämnar mig inte. 800 kvinnor i Sverige skyddas inte på samma sätt av staten eftersom de inte gjort något. De har bara levt. Blivit kära. Försökt bilda familj.
Hoten mot Vilks var svårfångade. Exakt vilken extremist som planerade ett dåd visste man inte. För de gömda kvinnorna vet man precis vilka som står för hotet. Man har deras namn och deras adresser. Hotbilden är reell, det är på basis av den domstolar dömt vårdnad av barn och gett skyddade identiteter.
–Lotta Ilona Häyrynen, ledare i Arbetet.