När man tar del av kommunallagen, som beskriver formerna för demokratins beslutsfattande och jämför med verkligheten, känns det som om vi fått en ny lag utan en övergripande debatt och riksdagsbeslut. Syftena med att skapa självständiga kommuner med början redan 1862 var efter hand att bredda demokratin, sköta viktiga servicefunktioner under demokratisk kontroll, bygga upp en gemensam infrastruktur för gemensamma angelägenheter och via lokalt skatteuttag i huvudsak garantera finansieringen av medborgarnas behov.
Det som hänt de senaste åren är bland annat: Att maktutövandet av den lokala demokratin starkt koncentrerats. Att antalet folkligt valda beslutsfattare blivit mycket färre till antalet. Att anställda tjänstepersoner samtidigt fått en väsentligt utökad makt. Att många funktioner lagts ut på extern entreprenad…
Ett för lite uppmärksammat problem i den allt mindre folkliga demokratin är att fler och fler kommuner lägger ut allt fler gemensamma funktioner på privat eller annan främmande entreprenad… När gemensamt skötta verksamheter i en kommun läggs ut på entreprenad minskar medborgarnas insyn i verksamheterna ytterligare och därmed möjligheter att påverka både kvalitet och kostnader/priser…
Med den utveckling vi sett i kommunerna under senare perioder med urholkningen av den lokala demokratin börjar kanske medborgarna frukta om det är kommunernas tur att i sin helhet bli utlämnade till privata entreprenader under de kommande åren. Om vi inte ser denna fara i tid kan 1860-talets demokratiska segrar bli ett av 2000-talets största nederlag.
—Ronny Svensson, krönika i Dala-Demokraten.