Undersköterska är ett bristyrke. Snart försvinner fler av oss på grund av att vi når pensionsåldern. Med oss försvinner samtidigt mycket kunskap. I dag vårdas många äldre multisjuka utanför sjukhusen med undersköterskor som främsta vårdgivare. Finns det inte duktiga och erfarna undersköterskor i verksamheterna kan man inte driva dem. Utan oss skulle många avdelningar och enheter tvingas stänga.
För att vården ska fungera behöver man behålla erfaren personal så länge det går. Där är arbetstidsfrågan av avgörande betydelse. Om 80 procents arbetstid räknades som heltid för alla över 55 orkar vi arbeta längre.
Den kunskap man får med lång erfarenhet är inget man kan lära sig på omvårdnadslinjen. En modell med kortare arbetstid skulle ta tillvara den kunskapen. Det är ett sätt att trygga personalförsörjningen. Om vi arbetar mindre får vi mer återhämtning vilket minskar sjukskrivningarna.
Jag märker redan i dag att det är väldigt få av mina arbetskamrater som fyllt 55 år som orkar arbeta heltid. Många kollegor arbetar 80 procent för att orka och tvingas betala för det ur egen ficka, både i dag och i morgon med lägre pension som följd. Det är tufft.
Samtidigt pratar politikerna ständigt om att höja pensionsåldern. Har man ett jobb som inte är tungt fysiskt kan det fungera. Men vi andra, ska vi jobba till 75 med rollatorer på våra jobb för att få en pension att leva på?