Det konservativa partiet i Storbritannien är i totalt kaos. Premiärminister Liz Truss har enligt en hel del bedömare bara ett dygn kvar på posten. Men hur hon ska kunna avsättas mot sin vilja är oklart.
Truss har innehaft posten som premiärminister i enbart sex veckor. Hon valdes till partiledare i det konservativa partiet (också kallat Torypartiet) efter det att Boris Johnson tvingats kasta in handduken efter det kaos som hans agerande under pandemin skapat.
Det konservativa partiet är ju regeringsparti så att bli vald till dess ledare innebar ju också att Liz Truss kunde axla premiärministerposten. Tillsammans med sin finansminister Kwasi Kwarteng lanserade hon en extrem budget med stora skattesänkningar för dom rikaste. Detta samtidigt som arbetande människor och låginkomsttagare drabbas hårt av energikrisen.
Hon möttes av vrede inte bara ifrån arbetare, låginkomsttagare, fackföreningarna och Labour-oppositionen. Även finansinstitut och nationalekonomer insåg att hon skapade ett enormt hål i de offentliga finanserna och eldade på inflationen. En riktig ekonomisk kris höll på att ta form. Truss och Kwarteng tvingades ta tillbaka de mest extrema skattesänkningarna och några dagar senare beslutade Truss att sparka Kwarteng som fick ta rollen som syndabock. Men nu har också inrikesministern Suella Braverman lämnat regeringen.
I ett brev till premiärministern skriver Braverman att hon begått ett misstag och brutit mot reglementet. Misstaget var att hon skickat ett mejl från sin egen mobil och egna mejladress när det istället skulle skickats från ministeriets. Mejlet var till en konservativ parlamentsledamot och innehöll uppgifter som egentligen enbart regeringsmedlemmarna hade rätt till. Hon skriver att hon brutit mot reglerna och därför måste avgå. “Jag gjorde ett misstag; jag tar ansvaret; jag avgår” skriver hon. En illa dold antydan om att Liz Truss också bör avgå.
I brevet kritiserar hon regeringen för att mjuknat i sin migrationspolitik och för att inte stått fast vid sina vallöften om skattesänkningar. Man måste fråga sej om Braverman i själva verket använde sitt faktiskt inte speciellt allvarliga regelbrott för att kunna lämna regeringen. Hon lämnade ett sjunkande skepp och en regering som hon inte tyckte var tillräckligt invandringsfientlig och inte tillräckligt mån om skattesänkningar för de allra rikaste.
Braverman, som alltså tillhör torypartiets yttersta höger, ersätts som inrikesminister av Grant Shapps. Att notera är att Shapps liksom den nye finansministern Jeremy Hunt (som ersatt Kwarteng) inte stödde Truss i den interna valprocessen utan förordade Rishi Sunak som partiledare.
Ovanpå detta utbröt på tisdagskvällen tumult bland de konservativa i parlamentet. Labour hade lämnat in en motion som gick emot regeringens förslag att återigen börja med fracking, en kontroversiell metod för att utvinna naturgas, skulle tillbakavisas. Den konservativa partiledningen meddelade då att de konservativa ledamöter som inte röstade för regeringens avslag av Labourmotionen skulle uteslutas ur det konservativa partiets parlamentsgrupp.
Frågan gjordes till en förtroendefråga om regeringen. Senare kom ett rykte som sa att det inte var en förtroendefråga och många konservativa ville lägga ner sina röster. Enligt vittnesmål utsatte då de konservativa “inpiskarna” (=ledamöter med den speciella uppgiften att se till att deras kollegor röstar som partiledningen beslutat) parlamentsledamöterna för påtryckningar. Det skreks och hojtades. Några vittnen menar att ledamöter också utsattes för fysiska påtryckningar. De fördes eller knuffades in i det rum där rösterna för regeringens förslag skulle deklareras.
40 konservativa ledamöter lade trots det ned sina röster. Och nu (onsdag morgon) meddelas det att det var en förtroendeomröstning och att de konservativa parlamentsledamöter som inte röstade för regeringen linje ska “disciplineras”. Vilket straffet blir är oklart. Det hårdaste är naturligtvis uteslutning.
Vreden bland många konservativa ledamöter är stor. Partiet är i kaos. Opinionssiffrorna visar att många av dem skulle förlora sina platser om det blev ett nyval. Som en av dem, Charles Walker, uttryckte det: “Det finns inget som är så mycket ‘före detta’ som en före detta parlamentsledamot”.
Många ser sin inkomst och sin status hotad.
Labour leder alltså stort i opinionsundersökningarna. Varje klart tänkande arbetare och låginkomsttagare måste naturligtvis hälsa en Labour-seger med tillfredsställelse. Samtidigt är det så att Labour under Keir Starmers ledning förflyttats kraftigt högerut. Keir Starmer och den nuvarande ledningen gör allt för att distansera sej från den vänsterlinje som Jeremy Corbyn stod för. Corbyn avsattes efter en mycket en mycket smutsig intern kampanj orkestrerad av labourpartiets högerflygel. Icke desto mindre måste en labourseger och nederlag för den konservativa regeringen i nästa val vara ett mål. Rimligen bör de traditionellt Labour-röstande som lurades av Boris Johnsons falska folklighet och hans manipulerande Brexit-propaganda nu nyktrat till.
