I det demokratiska partiets primärval lyckades partietablissemanget återigen slå tillbaka den demokratiske socialisten Bernie Sanders försök att bli nominerad som Demokraternas presidentkandidat. Precis som man lyckades med samma sak 2016 då Hillary Clinton istället nominerades och sedan led nederlag mot Donald Trump.
Man försökte framställa det som att Bernie Sanders låg för långt till vänster för att vara “valbar”. Sanningen visade sej vara att Hillary Clinton låg för långt inne i det privilegierade etablissemanget. Demokraterna tappade röster bland många arbetare som misshandlats av nyliberalismen. Ökad fattigdom och arbetslöshet. Sanders skulle ha haft helt andra möjligheter genom att peka på sitt radikala program med fri collegeutbildning, fri sjukvård etc. Antagligen skulle Sanders kunnat besegra Trump.
När Biden nu i år vann nomineringen som presidentkandidat vände han sej till Sanders supporters med orden “Jag hör er” och vädjade om enighet i presidentvalet för att kunna slå Trump.
Sanders stödde lojalt Biden i valet och hans supportrar röstade uppenbarligen till största delen på Biden för att få bort Trump.
Men nu är det uppenbart att Biden inte längre anser sig behöva Berniesupportrarna. När han nu utser sin regering och sin administration så lyser Sanders-folket med sin frånvaro. Droppen för många “Sanderistas” blev nu utnämningen av Neera Tanden till ansvarig för “Management and Budget” i Vita Husets administration.
Tanden profilerar sej gärna som “progressiv” och beskrivs ibland som lutande åt vänster. Icke desto mindre har hon gjort sej känd för en uttalad anti-Sanders inställning. Hon är 50 år gammal och har under en stor del av sitt liv arbetat för Hillary Clinton. Hon var ansvarig för Hillarys kampanj under valet 2016. Hon var en av arkitekterna bakom “Obama-care” , president Obamas sjukförsäkringsprogram. Ett program som naturligtvis var ett framsteg men för Tanden blev det nödvändigt att hårt attackera Bernie Sanders reformförslag som gick mycket längre och i princip förordade fri sjukvård. Hon har också bekämpat Sanders förslag om minimilön på 15 dollar. När det gäller utrikespolitiken kan det vara värt att notera att hon lagt fram ett förslag om att Libyen ska tvingas att med oljeleveranser betala USA:s kostnader för interventionen 2011!
En bas för Tandens verksamhet har varit tankesmedjan Center for American Progress (CAP), vars president och VD hon varit sedan 2011. CAP har varit ett instrument för Tandens attacker mot Bernie Sanders. Det gick så långt så att Sanders den 13 april 2019 skrev ett brev till CAP och påtalade tankesmedjans ständiga påhopp, spridandet av skvaller och illvillig propaganda. Inte bara mot Sanders utan även mot Elizabeth Warren och andra som Tanden såg som problem i hennes strävan att få Biden nominerad. Det gick så långt så att hon fysiskt attackerade en CAP-medlem, Faiz Shakir, Denne hade börjat stöda Sanders och den direkta orsaken till att Tanden utdelade ett slag mot hans bröstkorg var att han i en intervju pressat Hillary Clinton angående hennes stöd till Irakkriget. Tandens otaliga verbala attacker på Sanders är väldokumenterade.
CNN kallar nu Bidens beslut att ta in Tanden i sitt “team” liksom Janet Yellen som finansminister, som “att hälla kallt vatten på förhoppningar om ministerposter för Warren och Sanders”.
Sanders har öppet förklarat att han under vissa förutsättningar skulle vilja ha posten som arbetsminister. Så här har han uttryckt sej: “Om jag erbjöds en post som gav mej möjligheten att stå upp och kämpa för arbetarfamiljerna, skulle jag ta den? Ja, det skulle jag.”
Bidens agerande nu visar att det inte fanns mycket substans i hans “jag hör er”. Det är en stabil högerliberal regering som börjar ta form.
Men Biden försvara sej med att han behöver Warren och Sanders i kongressen. Om t.ex. Sanders plockas från senaten till regeringen kan Vermonts republikanske guvernör utse en republikansk vikarie i senaten i vilken majoritet-minoritet avgörs först genom fyllnadsvalen i Georgia om en månad. “Jag behöver starka ledare i kongressen” säger Biden. Även om man accepterar den argumentationen är det ju inget som förhindrar honom att utse någon annan ur Sanderslägret som inte sitter i kongressen.
Sanders anser sej antagligen stark nog att på ett konsekvent sätt företräda arbetarintressen utifrån en arbetsministerpost. Men hur är det med det? Socialister har sedan mer än hundra år tillbaks varnat för att socialister ska acceptera ministerposter i en borgerlig regering. Dom blir ansvariga inte bara för sitt eget departement utan för hela regeringens politik. I Sverige kan vi dessutom se vilken katastrof det varit för miljöpartiet att sitta i en regering som för en annan helhetspolitik än vad de själva står för. Vi ska vara glada att Vänsterpartiet inte hamnade i den sitsen. I Danmark och Portugal har socialisterna (Enhetslistan och i Portugal Vänsterblocket) varit parlamentariskt underlag för socialdemokraterna och därmed blockerat vägen för högern. Men Enhetslistan och Vänsterblocket har inte varit ansvariga för regeringspolitiken och haft full frihet att öppet kritisera regeringarna. Detta eftersom de stått utanför själva regeringen.
Oavsett Bidens verkliga anledningar till att hålla vänstern borta från administrationen så tror undertecknad att Sanders och vänstern har en bättre position utanför regeringen. Så kan grunden för en stark vänster fortsätta att byggas. Progressiva steg som Biden-regeringen tar kan ges stöd. Andra kan bekämpas. Med tanke på det jämna läget i Representanthus och Senat kan det leda till starkare förhandlingspositioner än en man på en ministerpost.
Dessutom är det uppenbart att uppgiften att bygga en demokratisk socialistisk massrörelse underifrån (utan vilken nödvändiga förändringar är omöjliga) kräver ett totalt oberoende från etablissemanget. Regeringsposter i den kommande regeringen är ingen bra idé.
Peter Widén.
