Denna debattartikel har tidigare varit publicerad som ledare i tidningen Internationalen.
▶ Dumpa inte socialismen
▶ Vänstern ska lysa upp, inte mörka
▶ Strävan efter jämlikhet har inte dödats
Nej, dumpa inte socialismen! I programförslaget till Vänsterpartiets kongress i maj har “socialismen” skalats bort. Viktigare är att bygga programmet på vad partiet i verkligheten gör och vad som idag är möjligt, lyder förklaringen.
Att partiföreträdare ska slippa svara på jobbiga frågor i TV-rutan om bankförstatliganden och socialisering skiner förstås igenom när partiprogrammet ska bli till mediavänlig “berättelse” i stället för principförklaring. Om det finns mycket att säga, men här bara om utmönstringen av “socialismen”.
Att strykningen inte bara handlar om ett retoriskt grepp i pedagogiskt syfte framgår av att systemöverskridande perspektiv lyser med sin frånvaro. Men att i dessa klimatkatastrofens yttersta tider och fossilkapitalets övermakt i Doha inte ange vägar ut ur kapitalismen, att “en annan värld är möjlig”, vore inte bara oförnuftigt utan rentav ansvarslöst. När miljontals människor jorden runt mer eller mindre desperat söker lösningar bortom globalkapitalismens ödeläggelse av livets förutsättningar på vår planet är vänsterns uppgift att lysa upp, inte att mörka.
Till upplysningen hör att lyfta fram socialismens möjligheter och omöjligheter, dess framgångar och nederlag, frigörelser av mänsklig kraft och förtryck av människors frihet. Kort sagt “berättelsen” om den moderna världens mäktigaste ideologiska uttryck och sociala rörelseriktning under 150 år.
Här, hos socialismen, låg förhoppningarna bland folkmiljonerna om rättvisa, jämlikhet, solidaritet, välfärd och fred – ord som idag rostar i nyliberalismens och högerhämndens slagghögar. Hos socialismen låg försöken att röja mark bortom kapitalismens profitdrift för gemensam hushållning och behovsstyrning. Hos socialismen låg viljan att bryta sönder klassamhällets järnburar för ett verkligt demokratiskt samhälle där ”var och ens fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling” – som det hette i kommunistiska manifestet.
Men strävan efter jämlikhet och samhällen där behoven hos människor och natur styr istället för kapitalistisk profitjakt har inte blivit inaktuell, tvärtom. När temperaturen stiger i takt med världshaven, bomberna regnar över bostadskvarter och barnkrubbor och den rikaste världens maktägande promillen rullar sig i lyx på folkmiljardernas bekostnad återuppstår den strävan som vänstern och arbetarrörelsen kallade socialism.