Nu i samband med miljökonferensen i Glasgow har Volvo presenterat fakta om miljöskillnaderna mellan elbilar och bensinbilar. Man har jämfört en C40EV och XC40. El varianten kräver 70% mera fossil energi för att byggas.
Enligt Volvo betyder det att den behöver köras 11 tusen mil längre än en bensinvariant för att få samma “carbon footprint” om elen kommer från en typisk europeisk el mix (med 60% kolkraft). Om elen kommer från vindkraft är blir det 4,9 tusen mil extra.
Om jämförelsen i stället blir en bensinbil tankad med biometanol kommer elbilen aldrig i kapp och om elbilen drivs med typisk europeisk elmix ökar avståndet till förmån för “bensin” bilen. Samma skillnader blir det med dieselbilar som körs på HVO100. Det är produktionen av batterierna som gör att miljökostnaden drar i väg.
Ett annan orosmoment är att återvinningen av batterierna verkar vara dunkel. Det påstås att ca hälften av litiumet kan återvinnas, men än sker ingen organiserad batteriåtervinning. Om bara hälften kan återvinnas krävs en ständig brytning av nytt Litium. Andra orosmoment är att en rad sällsynta mineraler krävs för batterierna och var de ska komma ifrån är ett stort frågetecken. Svenska regeringen varslar om att nya gruvor måste öppnas för att tillgodose behoven av främst de sällsynta metallerna.
Centerpartiet och Svenska Naturskyddsföreningen vill att det beslutas om skrotningspremier för att skynda på bytet av “fordonsflottan”.
I Storbritannien kostar elbilar ca 40% mer än motsvarande bensin- och dieselbilar och skillnaden kvarstår för begagnade bilar.
Det är naturligtvis bilindustrins drömscenario att vi ska byta till elbilar och dessutom så snabbt som möjligt. Deras affärsidé är att tillverka och sälja bilar, inte att vara miljövänlig. Om det då visar sig om några år att elbilssatsningen blev en flopp för mineralerna och elen inte räcker till och bilindustrin i stället ska tillverka något annat kommer den inte gråta utan jubla!
Om vi så snabbt som möjligt ska dra ned på klimatpåverkan från fordonsflottan ska vi begränsa nyproduktion och i stället sköta om de fordon vi har och så snabbt som möjligt byta bränslen i dem till fossilfria motsvarigheter som Biometanol, BioEtanol och DME, HVO100.
I stället för att subventioner de relativt välbeställda med ROT och RUT avdrag bör vi införa ett REP avdrag för t.ex. bilar som är äldre än 10 år. Det skulle vara en äkta grön skatteväxling som gynnar klimatet och “vanligt” folk.
De “Gula Västarnas” uppror i Frankrike mot ökad beskattning av bränslen – s.k. koldioxidskatt – har nog uppfattats som ett misslyckande för miljön. De utmålades i pressen som klimatförnekare och yrkes demonstranter. Men faktum är att mindre än 20% av de nya skatteintäkterna skulle användas för ekologisk omställning. Resten skulle användas för skattesänkningar för de rika.
Detta innebär att de människor med blygsamma inkomster skulle få ökade skatter för sitt bilpendlande till sina jobb, medan de rika som flyger i väg för en minimisemester en helg inte betalar någon koldioxidskatt alls, för flygbränsle är undantaget. Koldioxidskatten blir regressiv med lägre skattesatser för de största växthusgasutsläpparna (främst de med de 10% högsta inkomsterna) och konstruerad så att de med lägsta inkomsterna får göra de största insatserna.
De gula västarna var i själva verket klimathjältar inte klimatförnekare! Notera det stora bråket som uppstod i Sverige när man vill införa lite koldioxidskatt på flygbränsle!
Nå, hur har det då gått med vår egen gröna skatteväxling
Det hette ju att skatten på bränslen skulle ökas och användas för gröna investeringar. Faktum är att enligt Januariavtalet ska 15 miljarder av dessa gröna pengar användas för skattesänkning till de redan rika och stöd till företagare.
Jag, i min naivitet, hade tron att pengarna skulle användas för att få fram inhemska bränslen. 70 000 går till att subventionera varje elbil. Det är fordon som kräver minst 70% mera fossil energi för att byggas. Det är inte “vanligt folk” som har råd att köpa sådana. Men det är vanligt folk som är med att finansiera dem.
Svartluten från massaindustrin är nog det enda inhemska vi fått när det gäller biobränslen och det var inte alls kopplat till grön skatteväxling. Det var på gång långt före. Den inblandning av “gröna beståndsdelar” som finns idag är bland annat palmolja som kommer från skövlade skogar i fjärran länder. Inget har gjorts för att få i gång en inhemsk bränsleproduktion. Biometanol går att tillverka av allt möjligt avfall som innehåller kol. Men det beskattas så hårt att den inte går att tillverka i Sverige som bränsle utan nu projekteras anläggningar för att använda biometanol som råvara i kemikalieindustrin i stället.
Det är dags att de politiker som säger sig vilja värna om klimatet tar sitt ansvar och bli lite “obekväma” och sluta vara lobbyisters nickedockor.
Åke Paulsson
