Idag står jordbruket för 40 procent av koldioxidutsläppen och transporter för 30 procent. Trots dessa proportioner är det ingen debatt om vad jordbruken kan göra för att minska sin andel. Åke Paulsson argumenterar för att ändrade jordbruksmetoder, som innebär att kol lagras i matjorden är lösningen. Förslag i den riktningen lades fram i 4 promille-initiativet som undertecknades av 25 länder och mer än 75 andra aktörer i samband med klimattoppmötet i Paris i december 2015. Men sedan dess har inget skett. Det är dags att gå från ord till handling, menar debattören.
Det var jordbruket som före industrialismens genombrott stod för ökningen av koldioxiden i luften och skapade ett varmare klimat på jorden. Orsaken till detta står att finna i att jorden bereds och lämnas bar delar av året. Under den tiden oxideras humus och skapar koldioxid.
Idag står jordbruket för 40 procent av koldioxidutsläppen och transporter för 30 procent. Trots dessa proportioner är det ingen debatt om vad jordbruken kan göra för att minska sin andel. Bilindustrin däremot överbjuder varandra om nya ”smarta” billösningar för de vill öka försäljningen trots att det bästa man kan göra för miljön i detta fallet är att köra slut på den bil man har för nyproduktionen slukar stora mängder energi.
Alla historiska storkulturer har gått under eller starkt undergrävts på grund av misskötsel av jordbruket. Men nya kulturer har uppstått på nya frodiga platser för att sedan gå under efter en tid. Det är avskogning, vattenbrist och erosioner som till slut gjort att imperierna kollapsat på grund av livsmedelsbrist. Hela globen är involverad i dagens kemikaliejordbruk med koldioxidutsläpp i gigantisk skala och kontinuerlig reducering av brukningsbar jord på grund av erosion, vattenbrist, försaltning, etc. Det finns inga nya platser att fly till.
Två miljarder hektar odlingsmark har degraderats och 12 miljoner hektar försvinner årligen. Över 50 procent av humusen (= kolet) har försvunnit från världens odlingsmarker.
Men det finns alternativ. Smärre kulturer har lyckats skapa hållbara brukningssystem som fungerat i tusentals år. Med den kunskap och odlingsmetoder som finns idag är det möjligt att skapa hållbara odlingssystem. Och ett ekologiskt hållbart jordbruk kan försörja globens befolkning och sanningen är den att det är bara det ekologiska jordbruket som på sikt klarar det. GMO-grödor och mera konstgödsel och bekämpningsmedel kan inte kompensera den gigantiska degraderingen av åkermark som sker—den är 13 miljoner kvadratmeter per timme.
Enligt FN:s klimatpanel IPCC räcker det inte att minska utsläppen om vi ska hindra klimatförändringen, utan det krävs en ”stor nettominskning av koldioxid från atmosfären över en lång period”. Vi behöver alltså lagra koldioxid från atmosfären. En lösning på det är ändrade jordbruksmetoder, som innebär att kol lagras i matjorden. Det ger ett snabbare resultat än om vi bara arbetar med att minska utsläppen. Detta är tanken bakom det så kallade 4 promille-initiativet som undertecknades av 25 länder och mer än 75 andra aktörer i samband med klimattoppmötet i Paris i december 2015. Nu återstår att se hur initiativet ska omsättas i verklighet. Hittills har inget skett.
Kol är ett av de vanligast förekommande grundämnena i världen och ett nyckelämne i levande organismer och i det organiska materialet i jorden.
– Världens jordbruksmarker innehåller 2,5 biljoner ton lagrad kol, förklarade Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll då initiativet presenterades.
– En ökning av detta lagrade kol med 4 promille per år innebär att 10 miljarder ton kol per år lagras. Det motsvarar våra människoskapade utsläpp, fortsatte ministern.
Ekologiska odlare har på två decennier ökat humushalten med 300 procent. Det motsvarar 15 procent per år. Effektivaste sättet att öka humusen i jorden är att nyttja betesdjur. Gödseln är mera stabil än så kallad växtförna, det lager av döda men inte helt nedbrutna växtdelar som finns högst upp i de olika jordnivåerna.
En omställning av jordbruket kommer inte att bli lätt. Det agro-industriella komplexet är mycket kraftfullt och har fått sina värderingar att genomsyra världens lantbruksnäring i generationer.
Det som är bra är att det finns en byråkrati baserat på utdelning av subventioner som är politiskt styrd. Genom att ändra bidragsreglerna kan verksamheten steg för steg röras åt rätt håll. Sverige har skrivit under det så kallade Fyra Promilles-initiativet i samband med klimattoppmötet i Paris 2015. Men inget har skett. Det är ”bara” att sätta på blåslampan och få igång en opinion som föser politikerna åt rätt håll.
Det heter att det ska ”löna sig att arbeta” men det gäller inte viss typ av jordbruk där man får betalt för att inget ska brukas. Det är inte vettigt att bidrag betalas ut för att jordbruksmark inte ska nyttjas i en situation där man ser att inom en generation kommer det att bli livsmedelsbrist . Det måste bli första delmålet att det stödet ska bort. Nästa delmål är att beskatta ej brukad jordbruksmark. Det pressar ned priserna på jordbruksmark och kan underlätta att ungdomar kan starta jordbruk från noll. Idag är det mycket svårt att starta ett jordbruk, utan att man fått det som arv av föräldrar.
Därefter kommer att reducera stöd för mark som lämnas öppen (och skapar koldioxid) för att i nästa steg lägga en koldioxidskatt på öppen mark. Detta senare kommer att sätta det storskaliga jordbruket i gungning och möjliggöra andra lösningar. En skärpning av avgifterna för konstgödsel och bekämpningsmedel skulle stödja en förändring.
Sverige är till hälften beroende av importerade livsmedel. Det är politiskt ohållbart att försätta sig i en sådan situation att det vid orostider inte klara av att försörja sig på den plats man bor. I Frankrike såg jag för ett år sedan ett upprop om att förbjuda flygtransporter av livsmedel. Ett initiativ som jag tycker är mycket tänkvärt. Ska det ses som en prioritet att slösa sinande oljetillgångar för att flyga livsmedel från en världsdel till en annan. Det blir svårt att förklara den prioriteringen för ens barnbarn!
Den globala förflyttningen av livsmedel saknar rim och reson. Varför köpa näringsfattiga livsmedel som ris från länder som skapar stora metanutsläpp från risfält när näringsrika motsvarigheter kan odlas lokalt – även i Norrlands inland!
Lokalodlat har fått stor genomslagskraft men mycket mer kan göras. Politiken behöver stötta ett ekologiskt jordbruk genom beslut om att den offentliga sektorn ska ha som vision att livsmedlen som konsumeras inom den sektorn ska vara lokalt producerad. Det blir en stark fingervisning om vad som måste göras. Det är konsumenterna som hittills konsekvent krävt närproducerat i butikerna och nu är det dags för politikerna att hänga på. En ny variant av förbund mellan ”arbetare och bönder” är nödvändig.
Vi hotas av en kniptång – dels ett miljöskadligt, koldioxidskapande och markförstörande storjordbruk och en annalkande brist på fossila bränslen och brist på livsmedel. Lösningen på alla är ett ekologiskt mångfasetterat ekologiskt jordbruk som dessutom kommer att skapa många arbetstillfällen.
Om den nuvarande jordbruksmarks-degraderingen fortsätter kommer det att leda till livsmedelsbrist som i sin tur kommer att bli en källa för krig och oroligheter.
Själv tillhör jag en skara av ”bönder” som går ett steg längre än dagens så kallade kravbönder. Vi matar jordens mikrober för att dessa i sin tur matar växterna som i sin tur matar oss med näringsrik föda.
20 procent av kolhydraterna som skapas via fotosyntesen läcker växterna ut via rötterna för att mata mikroberna i marken. Det är mykorizzan som ursprungligen skapade förutsättningarna för livet på jorden genom att den kan lösgöra mineraler från sten. Växterna lever i symbios med mykorizzan och om mikroberna i marken matas lösgörs mineraler i marken. Mikrober i marken skapar humus, som är en komplexbyggare, och binder mineraler till sig som växterna kan nyttja sig av. Andra jordbruksmetoder behövs för att stötta denna symbios, som till exempel samodling med träd och buskar.
Åke Paulsson
Pensionär och passionerad
hobbyodlare i Östanbäck
Artikeln också publicerad i veckotidningen Internationalen
