Bank-vd dömd till fängelse för grovt svindleri – Kan leda till krav på ännu högre lön

Finansmannen Christer Gardell går ut och “varnar” att fängelsedomen mot Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen kan leda till krav på högre ersättningar.

Hovrätten har dömt Birgitte Bonnesen till fängelse i ett år och tre månader för grovt svindleri. Hon blev friad i tingsrätten men har nu blivit fälld i hovrätten. Domen kommer att överklagas till Högsta domstolen, så sista ordet är ännu inte sagt.

“Om fängelsedomen står fast kan det sannolikt leda till att börs-vd:ar kräver högre ersättning för att kompensera för att risken i jobbet har ökat. Domen kan leda till krav på högre kompensationer från börsbolagsdirektörerna – som en riskpremie för risken att karriären som vd slutar i fängelse”, säger Gardell i en kommentar. (se lästips)

Vad jag reagerar på är inte i första hand den här domen. Det som får mig att fatta pennan, eller snarare tangentbordet, är att “risker på jobbet”, kan lindras eller avhjälpas genom högre lön.

Botar högre lön dålig arbetsmiljö?

Det är många yrkesgrupper i samhället som har både fysiskt och psykiskt påfrestande jobb där risken är stor att man kan skadas, bli utbränd eller fara illa på andra sätt.

Det är till exempel poliserna. De har viktiga jobb och är så utsatta att de därför vill ha högre lön.

Lärare är också stressade och pressade från alla håll och kanter, och tycker därför att de är värda högre lön.

De som arbetar inom sjukvården, sjuksköterskor och andra, är också stressade och pressade och vill kompenseras för detta genom högre lön.

Byggnadsarbetare och andra grupper har så ansträngande jobb att de nästan aldrig kan jobba inom yrket fram till pensionen. Inte ofta man ser bygg- och anläggningsarbetare i 65-årsåldern?

De som sitter i kassan hela dagarna och vrider och vänder på varorna så att streckkoden kan läsas av, får förslitningsskador i händer, armbågar och nacke.

Vad jag vill komma till är att det är arbetsförhållandena man måste göra något åt. Högre lön kan i och för sig vara befogat. Men högre lön botar inte dålig arbetsmiljö och dåliga arbetsförhållanden.

Lärarna är lika stressade och pressade även om de får högre lön. Det kanske till och med vara så att ju högre lön desto större press att prestera ett bra resultat för att leva upp till alla förväntningarna.

Jag tänker på strejkvågen vi hade i Sverige i slutet av 1960-talet och under 1970-talet.

”Fem tusen gruvarbetare i malmfälten strejkade i 57 dagar för bättre arbetsvillkor” (bilden från 50 år sedan gruvstrejken. LKAB)

Det var gruvstrejken 1969-1970. Det var skogsarbetarstrejken 1975. Städerskorna strejkade. Hamnarbetarna strejkade.

Vi som var “vänsteraktivister” ordnade möten och samlade in pengar till arbetarnas strejkkassor.

En röd tråd vid dessa strejker var krav på rimligare arbetsvillkor. Framför allt lönesystemen – inte lönens storlek.

Gruvarbetarna hade “prestationslön”, medan de som jobbade på gruvbolagets (LKAB) kontor hade fast månadslön. Och då, för nästan 55 år sedan, var gruvarbetet mera fysiskt krävande än idag med moderna maskiner som gör “halva jobbet”.

Gruvarbetare strejkar i Kiruna 1969

Skogsarbetarna jobbade på ackord med sina motorsågar. Motorsågar i skogen och ackordslön är en dålig, ja till och med livsfarlig, kombination.

“Vi vill ha ett liv efter 50 år. Månadslön är medicinen”, var texten på de strejkande skogsarbetarnas banderoll.

De strejkande skogsarbetarna krävde månadslön

Deras krav var fast månadslön. Varför ska arbetare misstänkas för att lata sig och “maska” på jobbet, och därför måste ha ackordslön som “morot”. Det var ju aldrig så att tjänstemännen, med sin fasta månadslön, anklagades för att ha dålig arbetsmoral. De skrev sina rapporter och bar sina pärmar utan att ha någon tidsstudieman hängande över axeln.

Jag har kvar boken “Gruva” av Sara Lidman med bilder av fotografen Odd Uhrbom, där man får en inblick och bild av gruvarbetarnas vardag”.

Framsidan på boken Gruva av Sara Lidman

“I debatten som följde med boken kritiserades Sara Lidman för att vara partisk. Visst. Hon bar fram vittnesmålen från dem som känner sig meningslöst förbrukade och vanmäktiga mot bolaget och överheten. Hon talade för dem som utstår buller, gas, isolering, hets, men mest saknar känslan av rättvisa och människovärde.” Så presenteras boken.

På den här tiden praktiserades det som kallades MTM-mätning. Metod-Tid-Mätning, från engelskans Methods-time measurement.

Då stod tidsstudiemannen med tidtagarur och anteckningsblock och övervakade arbetarna och klockade sekunden för varenda rörelse de gjorde:

“Den totala tiden för den samlade mängden optimala rörelser som behövdes för att slutföra en arbetsuppgift benämndes då ‘standardtiden’ och är den tid en väl utbildad och erfaren arbetare behöver för att slutföra arbetsuppgiften. Standardtiden enligt MTM ger enligt teorin pålitlig information om arbetares effektivitet och förväntad produktionskapacitet över en bestämd tidscykel.” (se lästips Wikipedia)

Man kommer osökt att tänka på filmen Moderna tider med Charlie Chaplin.

Det var mot den här förlegade och förnedrande människosynen gentemot kroppsarbetare som strejkerna riktade sig. Man krävde mänskliga arbetsvillkor. Man krävde fast månadslön.

Det strejkas idag också. Till exempel Tesla strejken. Nu är kravet att över huvud taget få ett avtal som reglerar “spelreglerna.” Man kräver kollektivavtal, något som borde vara en självklarhet i ett modernt, jämlikt och rättvist samhälle. På detta svarar “arbetsgivarna” med att kalla in strejkbrytare.

Vi har också gig-arbetare och många andra som arbetar under något slags laglösa förhållande.

Och vi har de timanställda – “Vi ringer, du springer”-anställningar.

Och så har vi anställningstryggheten som nu “moderniseras” genom försämringarna av LAS (lagen om anställningstrygghet), där centerpartiet är de värsta. Och där deras chefsideolog Martin Ådahl får pris – en tavla föreställande en brinnande LO-borg.

I vissa sammanhang känns det som att klockan vrids tillbaka. Att vi åter ska ta av kepsen och buga när brukspatron far förbi.

På tal om Birgitte Bonnesen. Jag vet inte hur mycket hon hade i lön, bonusar, pensionsavsättningar med mera. Men Jens Henriksson, nuvarande vd på Swedbank har:

Lön och förmåner: 13,9 miljoner

Pensionsavsättningar: 4,1 miljoner

Eget och närståendes aktieinnehav i Swedbank: 40 000 aktier

Undrar hur mycket han, och alla andra, vill ha som “risktillägg” nu när börs-vd:ar riskerar att hamna i fängelse om de bryter mot lagen?

Rolf Waltersson

Lästips:

You May Also Like