I ett par tidigare inlägg har jag fångat motiv med snabba rörelser och hur man kan “stanna tiden” genom att fotografera med korta exponeringstider. Och hur man efteråt kan studera vad som hände i just den tusendelen av en sekund.
Jag har också visat bilder av den “lilla världen” som man fångar med makroobjektivet, där man upptäcker saker man knappast ser med blotta ögat.
Nu har jag kommit till hur man med en bildserie tagen under längre tid kan se hur naturen ändrar skepnad.
Genom att fotografera årstidernas växlingar kan man “sammanfatta” i fyra bilder hur fantastiskt fint det kan vara i naturen.
Bilderna har jag tagit vid Sundbyholm. Det är kurvan genom bokskogen som leder ner till Sigurdsristningen.
Mitt enda problem är att jag inte fått till någon bra vinterbild eftersom det varit så snöfattigt de senaste åren.
Utöver sommar, höst, vinter och vår lägger jag till en helt nytagen bild som visar hur det ser ut nu. Efter den här konstiga vintern känns det som en femte årstid, som egentligen inte ska finnas.
Det påstås att bokskogen vid Sundbyholm är Sveriges nordligaste bokskog. Men jag tror inte det stämmer. Det finns en bokskog vid Åholmen, som ligger på Västmanlandssidan om Kvicksundsbron. Den bokskogen ligger något längre norrut, även om skillnaden inte är så stor.
Hur som helst – våra trakter lär vara den nordligaste gränsen för bokskog.
Text och foto:
Rolf Waltersson
