Text och foto: Tord Björk.
Artikeln tidigare publicerad i tidningen Internationalen.
Tord Björk förväntade sig att besöka ett Ungern som styrs av Viktor Orbáns Fidesz, och där röda stjärnan och hammaren och skäran är olagliga symboler. Men han hittade också en demokratisk utopi mitt i Orbáns rike. Lite otippat åker han därifrån med hopp om framtiden.
En bit från Budapest finns ett sommarparadis som upprättades av arbetare 1928. Det är fortfarande en samlingsplats för vänstern. Då som nu en demokratisk utopi mitt i Orbáns rike. Ett rike där man knappast kan tro att det längre finns någon utopi, allra minst arbetarutopi. Ett rike där röda stjärnan och hammaren och skäran är förbjudna och polisen tar dig om du visar dessa symboler offentligt. Ett rike där den en gång stoltaste av alla arbetarkollektiv på industriön Czepel söder om Budapest nu röstar på högermannen Orbán.
På Horány i närheten håller Vänsterns Öfestival med internationellt deltagande hus varje år. Arrangörer är A Szervezők A Baldalért (SZAB), något som kan översättas med Organisatörer för vänstern.
Festivalen liknar mer en konferens än en festival om än med mycket kultur. På den samlas människor från olika delar av vänstern.
Hur lyckas då en motståndsrörelse med vänsterperspektiv överleva i ett land som Ungern, ett land som blivit en föregångare för vår tids högerpopulism i många delar av världen. Lätt är det inte.
Redan när jag besökte Budapest på mobiliseringsturné inför European Social Forum i Malmö 2008 var de unga aktivisterna få. De berättade att vara vänster i Ungern uppfattades av yngre människor som att vara svag. Aktivisterna levde under ständigt hot och fick höra att de skulle mördas två gånger, en gång för att de var kommunister, en andra gång för att de var judar.
Den här gången syns knappast några unga till alls när vänstern träffas. Har du ett jobb är hotet om att förlora det om du öppet engagerar dig vänsterpolitiskt överhängande. Pensionärerna bär arbetet och festivalen. Politik, ekonomi, kultur, och nog också ekologi ska det visa sig, är de områden där festivalen blir relevant för både det ungerska samhället och världen.
Politiskt finns fortfarande utrymme för olika partier i Ungern även om den kvalificerade majoritet som regeringspartiet Fidesz använt i parlamentet gör att det är mycket svårt att nå ut. Men genom en betydligt större bredd och annan tonvikt än den Socialistiskt Forum i Sverige uppvisar är ungerska vänsterns Öfestival intressant både för ungersk och internationell politik.
En höjdpunkt på festivalen var diskussionen om Latinamerika med både Venezuelas och Kubas ambassadörer närvarande. Deltog gjorde också vice ordförande för Europeiska vänstern, Maite Mola från kommunistpartiet i Baskien. Den största internationella delegationen kom dock från Ukraina. De förde fram minoriteternas rättigheter som ett centralt ämne tillsammans med massakern i Odessa när 42 människor dödades i en attack på ett fackföreningshus där människor sökt skydd 2 maj 2014.
Ett laddat ögonblick var också överlämnandet av en bok om ungerska deltagare i internationella brigaderna under spanska inbördeskriget till Maite Mola. De revolutionära traditionerna i Ungern finns där fortfarande sedan utropandet av en kortlivad ungersk rådsrepublik 1919 och senare arbetarradikalitet och kommunism, om än idag ett minne som raderas så grundligt som möjligt från det offentliga livet. Men på Öfestivalen var minnena levande och inte minst minnet av att så många ungrare deltog i internationella brigaderna.
Någon enighet om hur man ska förhålla sig till EU finns dock inte. Attila Vajna som överlämnar boken om ungerska brigadister är anhängare, medan andra är starkt emot. Den parlamentariska vänstern består av socialistpartiet. De har närmast utraderat sig själva efter att ha haft regeringsmakten under många år. Man följde en starkt EU-vänlig linje med uppslutning bakom den nyliberala politik som förespråkas av Maastricht- och Lissabonfördragen. I det mest effektiva sättet att avskaffa sig själv ingick att reducera allmän sjukvård för alla och kompletterande sjukvård för dem som har råd med privata sjukförsäkringar. Något som ledde till stängning av flera offentliga sjukhus. Sjuksköterskefacket mobiliserade emot. Orbán kunde driva igenom en folkomröstning mot privatiseringen där 80 procent röstade mot Socialistpartiets politik varpå han skaffade sig ett fast grepp om makten i landet.
Idag är Socialistpartiet reducerat till 15 av 199 platser i parlamentet och är mindre än högerpartiet Jobbik medan Orbáns parti Fidesz har 117. Någon annan vänster finns inte heller i parlamentet. De två miljöpartierna uppnår tillsammans 9 platser. Arbetarpartiet är det största partiet utanför parlamentet med en halv procent av rösterna, ett parti som består av dem som inte ville följa med andra i det tidigare kommunistpartiet när socialistpartiet bildades 1989. Övriga vänsterpartier som är med på festivalen är så små att de inte ställer upp i val.
Känslan av vanmakt är utbredd. De omfattande protesterna mot vad som kallades slavlagen i slutet av 2018 hade inte gett utdelning. Lagen är ett av många led i Orbáns politik mot arbetarrörelsen för att stärka det system han byggt upp av informell makt åt rika inhemska och utländska kapitalägare. Det är inte en traditionell högerextremism som centraliserar makt till staten, utan en politik som bygger på godtycklighet med kampanjer mot ständigt nya uppdiktade fiender där den centrala makten vilar hos halvprivata företag som lever på statliga krediter och statliga stiftelser. En omfattande källa till den makten ligger hos EU-bidrag till Orbáns närmaste vänner som tillskansar sig åkermark och jordbruksbidrag i stora mängder medan småbrukarna marginaliseras.
Slavlagen genomtrumfades i parlamentet mot alla regler 12 december 2018. Den innebar att företag kan kräva 400 timmars övertid under ett år och fördröja utbetalningen av lönen för detta tre år. De stora utlandsägda bilfabrikerna avrådde från lagändringen som de nog räknade skulle skapa mer problem än vara till nytta för dem. På Audifabriken lyckades en självständig fackförening driva igenom påtagliga lönehöjningar i januari. Det är snarare på andra arbetsplatser som lagen är till nytta i det Ungern där Fidesz styr med hjälp av godtycke i allians med nya ungerska kapitalister beroende av Orbáns informella nätverksmakt.
Protesterna mot slavlagen blev omfattande med 15 000 demonstranter i Budapest och radikala aktioner från parlamentsledamöter som gjorde allt för att fördröja beslutet. Men protesterna rann ut i sanden.
Tre politiska åtgärder ses av flera som orsak till att Orbán behåller makten. En är satsningen på offentliga arbeten på landsbygden där arbetslösheten är hög. Dessa ses av lokalbefolkningen som kopplade till lojalitet med Fideszpartiet och leder till uppslutning upp mot 90 procent på många platser bakom regeringspartiet. En annan är stängslet som håller utomeuropeiska migranter ute på deras väg upp från krigen och misären i Västasien och Afrika. Orbáns metod att etnifiera samhällets motsättningar och göra sig till det kristna Europas räddare mot undergrävande främmande kulturer och makter internationellt och inom landet har varit effektivt. En tredje faktor är omfattande stöd till barnfamiljer. Oppositionen har svårt att ena sig och ingen är längre öppet motståndare till stängslet som håller migranter ute.
Mest politisk sprängkraft på mötet har lanseringen av en ny politisk allians med en före detta Europaparlamentsledamot från Socialistpartiet, tillsammans med radikalt vänsterfolk. Socialdemokraten fokuserar på klimatnödläget och talar som den mest ivriga klimat-aktivist man kan tänka sig. Många deltagare verkar känna att den nya alliansen har framtiden för sig.
Här bidrar också det enda ungdomliga inslaget på festivalen. Den marxistiska tidskriften FORDULAT som ges ut av unga studenter har haft klimatet som tema i sitt senaste nummer. En presentation av innehållet har en framträdande plats i programmet. De har valt att ge ut tidskriften i tryckt format. Det ger möjlighet att träffa folk berättar Kristóf Nagy, som är en av utgivarna. När tidskriften ger ut nya nummer ordnas releasepartyn och många kommer. Klimatnumret var särskilt populärt och mer än hundra firade lanseringen. Numret är ambitiöst med artiklar från både den internationella och ungerska debatten. Alf Hornborgs och Andreas Malms artikel om Capitalocene inleder numret.
Ekonomi är ett annat område där diskussionerna på festivalen är på hög nivå. Flera ledande ungerska ekonomer med olika synvinklar är närvarande. Ekonomi är ett område där det finns utrymme för bokutgivning och debatt bortom den mest publikfriande godtyckligheten. Ungerns underordnade roll gentemot västeuropeiska banker och företag och särskilt tysk bilindustri bakom den nationalistiska retoriken är allmän kännedom här. Vad man kan göra åt saken är en svårare fråga.
I tidskriften Left East som ingående tar upp östeuropeiska problem påvisas att den återkommande förklaringen att länderna i före detta Sovjetblocket genomgår en transformationsfas från planekonomi till marknadsekonomi blir ett sätt att bortförklara de inhemska orsakerna till problemen. Snarare menar artikeln att nyliberalismen inte bara har rötter i väst utan också i Öst och Syd som svar på de problem som både keynesianismen i väst, importsubstitutionspolitiken i Syd och planekonomin i Öst fick under 1970-talet. Reformer startade då även inom Sovjetblocket som banade vägen för nyliberalism och makt åt IMF och andra västliga finansiella institutioner.
Viktigast för att hålla motståndsandan vid liv är nog kulturen under mötet. Poesi, sånger, dekorationer, hyllning till antifascistiska kamrater som gått bort, ett bokbord fullt inte bara av vänsterlitteratur utan också filosofi, romaner och odlings-skrifter, och inte minst kabaré är ständigt närvarande i programmet. Kvalitén på skådespelarnas insatser på scenen märks över språkgränserna. Uttrycksfullheten, variationen och inlevelsen är påtaglig.
Vid mötets slut börjar folk tala om att åka till en närbelägen sommarkoloni för arbetare upprättad år 1928. Här visar det sig finnas ett museum över allt som hänt sommarkolonin. På foton kan man se samma kabaré-tradition som på Öfestivalen men här är det Chamberlein och Hitler som häcklas 1938 efter Münchenöverenskommelsen. Efter maktskiftet 1989 täcktes utställningen över en tid. Det som visas på bilderna är sådant som numera är kriminellt att visa upp offentligt som röda stjärnan. Men på ett privat museum kan det visas fortfarande.
Det är sammanlagt 150 sommarhus, påtagligt mindre än många sommarhus runtomkring som tack vare närheten till Budapest och senare tiders välstånd bland rika blivit större. Det är sommarkolonins regler som hindrar att husen görs för stora. Gemensamma beslut fattas fortfarande demokratiskt. Det jag tror är en utomhusteater visar sig vara allmänningens samlingsplats. Tiderna har varit svåra. Judar har alltid tillhört en stor grupp, kanske den största gruppen i detta vänsternäste. Men än håller man stånd nära badstranden vid Donaufloden med vänsterns Öfestival i närheten.
När vi åker hem är vi nöjda. Det sociala forum-nätverk där vi är med har fått stort gensvar på mötet för att ordna ett all-europeiskt möte om fred, klimat och social rättvisa i Prag till våren.
Ännu ett besök hos den östeuropeiska vänstern är över för en miljöaktivist som jag själv. Det har gått framåt. Mer än någonsin börjar miljöfrågans strategiska roll uppmärksammas. I Borgmästarvalet i Budapest strax därefter vinner en grönvänsterliberal kandidat som kommer cyklande till sitt nya arbete. Vem vet vad som händer härnäst?
Text och foto: Tord Björk
Artikeln tidigare publicerad i tidningen Internationalen.
